1 SEPTEMBER 2010
Efter två underbara veckor i Turkiet så är man äntligen tillbaka till verkligheten igen. Jag kommer absolut att sakna värmen och att få sola, bada och bara vara, men just nu finns det viktigare saker att tänka på.
Det var som min kära far sa, vi började i fel ände när vi började. Jag och älsklingen träffades, blev kära, flyttade ihop, blev med barn och nu äntligen har vi förlovat oss. Men man måste börja någonstans, hellre bakifrån än att inte komma någonvart alls.
Imorgon är det dags för ett andra UL i Lycksele, då hon vid förra tyckte att bebis såg liten ut. Magen har växt iallafall så jag antar att bebis gjort det med.
Det börjar verkligen kännas mer och mer verkligt ju mer tiden går, tänk att vi skapat ett mirakel. Ett litet barn som ska växa upp och bli en helt egen individ, magiskt..
Imorgon får vi hur som helst veta mer säkert när bebisen har tänkt kika ut, vi längtar båda två väldigt mycket!
16 SEPTEMBER 2010
Ännu en jobbdag, men denna var uttröttande. Vet inte om det beror på att jag knappt sovit något inatt eller om barnen inte kunde slita sig ifrån varandra idag. Kröp ner under täcket när jag kom hem och sov i två timmar, känner mig som en ny människa.
Det är en helt ny erfarenhet att jobba på en invandrarförskola, man får en helt annan syn på människor i allmänhet och man blir en helt annan människa. Man får en större förståelse för hur människor som kommer hit från ett annat land har det.
Den lilla underbara bebisen bara växer och växer. Jag känner det lilla livet röra på sig hela dagarna och jag kan inte bli annat än lycklig. Tankarna snurrar mycket i hur det kommer bli framöver, jag tror inte det kan bli mer perfekt än såhär. Det enda som stör mig just nu är den förbannade halsbrännan som jag fått, usch inte alls roligt!
Tänker skaffa ett badkort så att jag kan börja simma på kvällarna, både för min egen skull och för bebisens. I vattnet anstränger jag inte lederna på samma sätt och motionerar samtidigt hela kroppen.
Imorgon efter det att jag jobbat färdigt så åker jag och Olivia till Umeå. Ska bli så skönt att få spendera en helg med min älskade familj!
LILLA MIRAKEL.
Lördagen den 17e maj skulle jag ha fått min mens, men under hela helgen hade jag mått tjyvtjockt, kräks en gång och dålig i magen. Magsjuka tänkte jag direkt. På söndagen när jag och min sambo kommit hem startade världens plågsammaste halsbränna. Det blev måndag, halsbrännan ville inte släppa och mensen ville inte dyka upp.
Sambon undrade om det kunde vara så att jag var med barn, då även mina bröstvårtor sved som glödande kol. Nej nej, jag är bara stressad och har säkert fått magkatarr. Dock fanns tanken där att tänk om?
Tisdagen kom, halsbrännan började släppa och jag började få en molande värk i magen. Japp, nu kommer mensen tänkte jag, men nej, inte nu heller. När jag kom hem så kom diskussionen upp igen, är det helt säkert? Självklart är jag inte med barn, äter ju p-piller, sa jag till min sambo.
På måndagen hade jag beställt gravtester, men när de inte kommit med posten på onsdagen så sprang jag in på Apoteket innan jag skulle på jobbet. Gick ner på toaletten efter några timmar, plockade fram testet, tog ett djupt andetag och kollade resultatet.
VA?! Jag ville inte tro att det var sant, tittade en gång tiill och kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Ett plus, men jag som ätit p-piller så länge och inte slarvat. Tog upp telefonen och ringde sambon. Jag sa ju det, varför lyssnade du inte på mig, fick jag till svar. Jag hörde hur han log. På darrande ben gick jag upp på avdelningen igen.
På middagsrasten for jag hem och möttes av en stor, varm kram, då brast det för mig. Ringde mina föräldrar och berättade och dom blev otroligt chockade. Vilket gjorde mig ännu mer chockad.
På torsdagen åkte vi hem till sambons föräldrar och berättade för dom, och de blev hur glada som helst. De sa att de bara gått och väntat på att vi skulle bli med barn, haha.
Så gick det till när vi fick reda på att vi väntade smått.
21 SEPTEMBER 2010
Igår fyllde min älskade storasyster år, grattis igen!
Låg hemma från jobbet igår, hade sån otrolig ryggvärk som på kvällen slutade med att jag låg över skurhinken. Idag känns det däremot ingenting så förhoppningsvis slipper jag värken eller åtminstone klarar av att stå ut tills jag har möte hos barnmorskan.
Nu står världens underbaraste älskling och diskar medan maten står i ugnen. Det är så skönt att inte gå runt och vara hungrig hela tiden, vill inte ens veta hur mycket jag skulle gå upp i vikt isåfall. Tack och lov så har jag inget direkt sug, av något, varken mat eller sötsaker. Visst kan jag bli sugen på vissa saker, men inte överdrivet!
I helgen var jag hemma hos mor och far, var verkligen behövligt, om inte efterlängtat. Handlade massor av kläder eftersom min garderob börjar bli lite tom på rymliga kläder. Blev en hel dag på stan med min älskade mamma, hon är bara för underbar! Blev många mysiga stunder och en massa god mat. Familjen är det bästa man har, blod är tjockare än vatten.
Nu blir det middag och mys med älsklingen!
29 SEPTEMBER 2010
Ibland känns det som om allting är upp och ner, en enda röra. Ni vet den där känslan av att världen snurrar men man själv står kvar på samma plats.. alldeles stilla. Jag vill vara lycklig, jag borde vara lycklig. Men något tynger mig, något jag inte kan sätta ord på. Om jag bara visste, om jag bara förstod.
Var på vattengympan ikväll, så skönt att få fokusera på något annat. Kändes härligt att få hoppa omkring i vattnet samtidigt som jag kände något ha vattengympa inne i min mage. Börjar trivas mer och mer med den där lilla bebisen som lever sitt eget liv inom mig. Det känns fortfarande ovant, men det känns så bra. Det är svårt att beskriva hur man kan älska någon man aldrig träffat så mycket som jag älskar bebisen, alla som väntar eller väntat barn någon gång känner nog igen sig.
Imorgon är det äntligen jobb igen, gud vad jag trivs bra på denna underbara förskola! Om jag fick så skulle jag aldrig jobba någon annanstans, men sådan tur har jag tyvärr inte. Men som tur är så får jag vikariera där en hel del och det gör mig lika glad varje gång! Man kan bara hoppas att våran lilla krabat får plats där!
Saknar min familj.. Surrade öronen av mor och far ikväll i 45 minuter. Sen blev mamma less och ville se IDOL, söta lilla mor. Men jag fick lite av mina idéer satt i ord, så förhoppningsvis en vacker dag så blir det precis som jag vill. Tänk att man kan planera en hel lägenhets utseende i sina tankar innan man ens flyttat in. Jag vet att det är ett tag kvar, MEN JAG LÄNGTAR!
2 OKTOBER 2010
Snart har ännu en vecka passerat, tänk vad fort tiden går! Veckan på förskolan i byn är slut, känns så tråkigt, men får kanske jobba mer framöver förhoppningsvis. På måndag är jag tillbaka på det "vanliga" stället.
Snart kommer min älskade minisyster hit! Gud vad jag längtar efter henne! Kommer bli underbart att få ha henne hos mig en helg, synd bara att det är alltför sällan. Jag älskar dig lillasyster, vi kommer få en kanon helg.
Börjar synas mer och mer att jag bär ett litet knytte i min mage, helt makalöst! Tankarna börjar snurra mer och mer ju närmare det börjar närma sig, dock är det ju ett tag kvar.. Men inte allt för länge. Det känns så spännande, just att inte veta hur allting kommer att kännas när det hela börjar, livet med ett litet barn. Fast jag tror att det kommer gå hur bra som helst, och kännas hur underbart som helst.
3 OKTOBER 2010
Sitter i min ensamhet och tittar på Knocked Up. Har sett filmen några gånger, men tycker fortfarande att den är lika bra. Rolig om inte annat. Längtar tills älsklingen kommer tillbaka från garaget så jag får sällskap.
Imorgon är det jobb, känns kanon! Det är kul att få jobba en hel del, om inte annat så är det bra, behöver alla pengar jag kan få. Ska försöka börja spara lite, men är svårt.
Ibland har jag svårt att sätta mig in i situationen som den är just nu. Jag väntar barn tillsammans med mannen i mitt liv, den person jag älskar av hela mitt hjärta. Trots att det var oplanerat så är jag glad att det är just med honom jag får dela detta mirakel med. I min mage växer detta mirakel, en liten knodd som ska växa upp och bli en självständig och stark människa, jag förundras över att det går till på detta sätt. Visst att folk omkring en blir med barn, men att jag? Ja, det är väl helt enkelt så :)
24 OKTOBER 2010
Ännu en dag som passerat förbi, en dag närmare till att lill*n kommer till oss. Märker av h*n mer och mer, sparkar mer och mer. Har till och med lyckats hitta nedre delen på mina högra revben, lovely! Magen växer och gror, det är nästan så man inte riktigt fattar att det är sant.
Var hos BM i torsdags och allt verkade kanon. Magstorleken är lite över medel men inget att oroa sig över då jag gått ner nästan 2kg :) Tillbaka dit om två veckor, dags för nya prover och lite annat. Kan inte annat än längta efter vår lill* älskling!
På torsdag blir det att åka till Umeå för att hälsa på familjen, vill att veckan ska passera fort så jag får krama om min familj. Får se om älsklingen lyckas följa med eller om han blir hemma för att laga bilen, bara att vänta och se hur det går.
Förhoppningsvis lyckas vi flytta ut ur vår etta innan första december, vore underbart att ha hunnit få ut allt tills dess, både för vår del och om det är någon som vill flytta in där tidigare. Sedan blir det att vänta på vår lägenhet i byn, önskar vi bodde där redan nu, men vi får gott vänta ;)
Nu tänker jag krypa till sängs, imorgon är en ny dag med nya spännande händelser.
1 NOVEMBER 2010
Vilken helg, vilka äventyr! Har haft en helt suverän helg här i Umeå, önskar man hade möjlighet att åka oftare. Jag har sprungit på stan, myst i soffan och bara varit. Bättre än såhär kan livet inte bli.
Ibland ställer tankarna till det i kroppen på en, man blir skakis, ledsen, besviken men trots allt inte förvånad. Usch, jag mår illa bara jag tänker på hur många som farit illa, så många som far illa i detta nu. Guess some people never change..
Det gör ont i mig att jag hela tiden hoppas, att jag hela tiden vill att saker ska förändras. Jag ber sällan om saker och när jag väl gör det är det bara småsaker. Jag känner mig som en idiot som blir upprörd och ledsen över dessa små, väldigt små saker men för mig är dom stora. Är allting bara överdrift från min sida, är det mina graviditetshormoner som spökar? Eller kommer saker och ting, personer i min närhet aldrig att kunna bli annorlunda?
Nu ska jag göra någon nytta, få andra saker att tänka på. For once, I don't blame this on myself.
5 NOVEMBER 2010
Jag är inte den som kan tala om att en person ska bete sig si och så, men för fan människa, skärp dig! Hur många människor ska få gå igenom samma helvete innan du inser att du är en jävla psykopat, fast det är sant, psykopater vet inte om att dom är just det.. psykopater. Det bästa som kommer ut av det här är att fler och fler öppnar ögonen och ser ditt rätta jag, äntligen!
Många gånger har jag grubblat på om jag inbillat mig alltihop, om allt bara var en hemsk dröm men det slår mig att det faktiskt var sådär. Att jag faktiskt var tillsammans med en psykopat, att han faktiskt lyckades lura mig med alla sina ord och allt annat idiotiskt han kunde komma på. Jag hoppas verkligen att fler kommer starkare ur det här, för det har iallafall jag gjort. Jag har skaffat ett nytt liv, med den bästa och underbaraste människan på denna jord. Vi väntar vårat kärleksbarn och det kan ingen, INGEN ta ifrån mig eller oss!
Längtar till ikväll, känns som om det kommer bli himla roligt! På eftermiddagen ska jag fixa sminkningen på två snygga brudar och sedan blir det till att försöka fixa till sig själv. Känns kul att det äntligen är ett utgångstillfälle som verkligen gör mig peppad, för det lär inte komma så många chanser för mig att kunna gå ut, frågan är om jag ens kommer orka. Enda nackdelen med att det är Halloweenparty är att jag fan inte kommer i ett enda klädesplagg, men får försöka rota igenom garderoben efter något som funkar helt enkelt.
Tittar ut genom fönstret och sörjer, vart fan tog snön vägen? Jag som verkligen längtat! För i och med snön så är det närmare till jul och efter jul kommer nyår och efter nyår kommer min älskade bebis! Märks att den blir större och större ju längre tid som går, jag blir tjockare om magen och det rör sig mer och mer. Älskar känslan av bebis-hickan, när det känns som om hela magen hoppar. Åååh, detta kan inte vara annat än lycka jag bär i min mage!
6 NOVEMBER 2010
Idag har jag den känslan i mig att allt som händer och sker, har en anledning. Det känns lite som om jag tappat taget om verkligheten och svävar i någon sorts osäkerhet. Det finns inga tankar i mitt huvud idag, det är tomt, det liksom bara ekar.. Trots tomheten och ekot så brister det för mig ibland idag, tårar som bara kommer utan ursprung, utan anledning.
Ibland undrar jag om allt är riktigt som det ska, om saker verkligen har läkt som det ska eller om det fortfarande ligger och gnager i mig. Många gånger har jag sagt att det är si och så, men har jag menat det eller har det bara varit tomma ord?
De två senaste åren har varit de värsta men på något sätt ändå de bästa. Kan jag ärligt säga att jag stått där jag står idag, med båda fötterna på jorden, om det inte varit för allt som hänt de senaste åren? Kan jag ärligt säga att jag varit lika stark idag om det inte vore för allt som skett? Man säger att händelser som sker i ens liv, skapar den person man blir och jag måste faktiskt hålla med. För utan all skit, allt som varit underbart och allt jag lärt mig om mig själv och omvärlden hade jag inte varit den jag är idag.
Min ryggsäck fylls på mer och mer för varje dag som går, men man lär sig att sålla ut det som inte behövs. I min ryggsäck bär jag med mig allt jag lärde mig under min tid på gymnasiet, under mitt år i Övik, under mina månader tillsammans med en väldigt sjuk människa och under mitt år tillsammans med världens underbaraste människa.
Alla har vi brister, vi är människor och det är mänskligt att fela. Allt som hänt kan jag inte skylla på andra, men jag kan inte lägga hela ansvaret på mig själv. Man blir som dom man umgås med, det vet jag mer än väl. Det har inte bara skadat mig som person, utan även förhållandet till personer som står mig närmast hjärtat. Det är inte förrän man själv öppnat ögonen som man kan rätta till sina misstag. Jag har lagat förhållandet till mig själv, till min familj men främst av allt, jag hittade tillbaka till den människa som jag idag lever med och älskar högst på denna jord.
Allt sker av en orsak, det var inte meningen att vi skulle bli något första gången vi tog chansen. Det var meningen att det skulle sluta i.. ja.. kaos? Men utan den tiden hade det inte varit vi idag, vi hade inte funnit varandra ett halvår senare. Vi hade inte bott tillsammans, älskat varandra och vi hade inte väntat barn. Utan alla mina felsteg och fel val i livet hade jag inte hamnat där jag är idag.
Våra handlingar, konsekvenserna av våra handlingar och våra ord är det som skapar oss. Vi är som sagt människor, människor gör snedsteg men det är det som gör oss till dom vi är. Jag kanske inte är stolt över allt jag gjort och sagt, men jag är glad att jag är den jag är idag!
12 NOVEMBER 2010
Jag vet inte om det är vädret som gör det eller vad som ställer till det i huvudet på mig. Jag är konstant trött, vilket kanske bidrar till att min hjärna inte arbetar lika effektivt som den brukar. Saker och ting känns bara konstigt just nu.. Alla dessa hemska mardrömmar gör inte saken bättre, de sätter verkligen fart på tankarna.
78 dagar kvar tills beräknad förlossning, jag tycker det låter så lite! Jag hoppas verkligen att det kommer gå fort, för jag längtar så otroligt mycket. Det är mitt ljus just nu, det lilla mirakel som växer i mig. Det som får mig att orka med dagarna fast jag helst bara skulle vilja ligga i sängen och göra ingenting!
Nu ska jag försöka hitta energi till att klara av resten av denna dag. I've got to make it through..
13 NOVEMBER 2010
Idag fyller min älskling år, det firar vi med kaffe och tårta och ett stort puss/kram-kalas ;) Hoppas det blir en bra dag för oss båda, speciellt för honom. Av mig fick han en myskväll på bio, Harry Potter och Dödsrelikerna, med allt som ingår, dvs popcorn dricka och hångel!
Haft världens underbaraste natt så idag är jag verkligen utvilad! Inga mardrömmar bara dessa mysiga, kärleksfulla drömmar. Vem skulle inte njuta av att få drömma att de fött världens sötaste pojke med de vackraste ögonen man kan tänka sig? Tänk att en så liten och skör människa kan sprida så stor lycka, även inifrån magen.
Idag har lugnet själv infunnit sig i mig. Jag tittar ut genom fönstret, ut över sjön och älskar det jag ser. Där ute har snön lagt sig som en vit hinna över hela landskapet, det är is på sjön och jag tror att vintern äntligen är här. Det är något speciellt med snön, det där vita kalla, det finns ett lugn i det som inte finns annars. Jag älskar att se snön falla, sakta dala ner till marken, fånga en flinga på min tunga och låta frosten bita i mina ögonfransar. Kan det möjligtvis vara så, att vintern är det bästa jag vet?
77 långa dagar kvar, kom nu älskade lilla du! Jag vill bära dig i min famn, fylla dig med trygghet och kärlek.
14 NOVEMBER 2010
GRATTIS VÄRLDENS BÄSTA PAPPA PÅ FARSDAG!
Vars i hela helvete kom denna viktnojja ifrån?! (ursäkta att jag svär). Har mått illa som bara den hela helgen, halsbrännan har aldrig velat ge med sig och jag har gjort mitt bästa med att undvika speglar. Vad har hänt? Jag som hittills har sett på min gravida kropp med inget annat än lycka, för jag har inte blivit tjock förutom agen som växer. Jag har inte gått upp speciellt mycket i vikt, 5kg och har drygt två månader kvar, jag tycker inte det är mycket!
Jag blir så arg på mig själv! Jag borde vara överlycklig att jag har ett friskt och växande barn i min mage, jag borde vara överlycklig över att jag kan bli med barn och att jag trots p-piller bär ett mirakel i min mage. Varför håller jag på och nojjar mig över sådant som just nu är oviktigt? Sådant som bara bringar oro i min kropp..
Jag vet hur jag fungerar, jag har trots allt levt med denna kropp i snart 22 år. Fortsätter jag nojja mig kommer det att gå åt helvete när bebisen väl kommit till världen. All min tid kommer gå åt till bebisen och jag får inte på något sätt göra något som påverkar mitt moderskap. SÅ TA OCH SKÄRP MIG!
Vars tog den där känslan vägen, du vet den där härliga känslan vi delade förut?
23 NOVEMBER 2010
Oj vad tiden rullar iväg! Det börjar närma sig utflyttning ur lägenheten, ska bli otroligt härligt när vi får börja göra oss hemmastadd i den nya :) Har så många planer och idéer, fast i första hand kommer ju bebisen förstås!
Jag har förstått nu att det troligen kommer bli samma visa denna månad som den innan.. Ska i veckan kolla upp att mina lönepapper är inlämnade och så, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till. Är less på att det blir såhär, det är väl tänkt att hon som har det som arbete att se till att alla papper ska stämma och bli inlämnade ska sköta det, inte den som jobbat. Jaja, får vänta någon dag till och se. Undrar bara om alla andra som vikarierar också blir utan pengar eller om jag är ett undantag.
Nu blir det lite mys med älsklingen innan det är dags att hoppa i säng! Imorgon är en ny dag med nya möjligheter!
24 NOVEMBER 2010
EN MÅNAD KVAR TILL JULAFTON! :D (66 dagar kvar till bebis)
Sovit gott inatt, och trots att jag sovit betydligt mindre än jag brukar så känner jag mig ganska pigg idag! Lika pigg som det lilla livet i magen skulle jag tro, för idag är det redan nu full fart. Känns så himla underbart att det går så bra, kan inte klaga på en massa krämpor och liknande. Visst, ibland känns det som om ligamenten ska slitas av och jag bara vill kräkas, men det känns som om det är det värt.
Jag kan inte förklara hur jag känner det just nu, med risk för att såra någon som står mig väldigt nära. Skulle du hata mig om jag sa att jag inte är förvånad, om jag säger att jag en gång var du? Det finns ingen blodsmänniska som jag håller av lika mycket som dig, det vet du. Därför gör det så ont i mig att se dig där du är just nu..
Vars tog lyckan vägen, vars är all den där glädjen som är ett måste i ett förhållande? Jag har varit tillsammans med min älskade karl i snart ett år och tre månader, men glädjen har alltid funnits. Visst har vi haft våra duster precis som alla andra, men hur det än blivit så har vi alltid funnit lycka och glädje i det vi har.
När jag ser dig, så ser jag inte den där lyckan, den där glädjen. Den fanns där i början och jag har aldrig sett dig så lycklig. Men vad hände sedan? Vars tog glimten i dina ögon vägen, för jag inbillar mig inte, den har varit borta ett tag nu. Det finns dagar då jag önskar att jag bara fanns ett stenkast bort, dagar jag önskar jag kunde ta på mig skorna och springa till dig, finnas där för dig. Idag är en sådan dag..
Mitt i all smärta och mitt i allt som är upp och ner just nu, så finns det så otroligt mycket lycka. Om två månader kanske jag sitter med en liten bebis i min famn, det kallar jag lycka! I helgen är det första advent, skumtomtar och Zeunerts julmust står på menyn. Kan inte beskriva hur mycket jag älskar den här årstiden. För är det något det finns gott om just nu, så är det värme och kärlek!
28 NOVEMBER 2010
Jag blir tokig på mig själv och min kropp.. Klockan är tjugo i sex och jag har fortfarande inte kunnat somna. Lite beror det säkert på allt som varit idag med flytt och övrigt, men jag tycker ändå att jag borde få sova precis som alla andra! Det värsta är att svärmor och svärfar typ snart kliver upp, och jag har inte ens somnat. Visst låg i sängen från strax efter tolv till tjugo över fem, inte lyckats somna inte ens en kort stund.
Höll på att somna, men då kom karln hem, så då var det kört för min del. Klarar inte ens av att vara inne på rummet, han sover så djupt att jag bara blir mer stressad.. Förhoppningsvis lyckas jag somna om en stund och får sova någon timme iallafall, men har inte så stora förhoppningar faktiskt.
Jag trodde verkligen att allt var bra, att alla ord du sa var sanna. Att ditt löfte om att komma hem till mig när jag mådde som sämst var på riktigt, visst, du kom hem. Men var i ett sådant tillstånd som gjorde att jag bara ville skrika rakt ut. Allting bara rasade igen.. Jag ber dig göra något för min skull, ber dig få mig att må bra igen men något gick snett. Nu sitter jag istället här och mår sämre än jag gjorde innan. Jag vill bara fly..
11 DECEMBER 2010
Det är ett tag sedan jag skrev sist, men jag har inte mått något vidare, så därför har jag inte orkat skriva..
Det är 49 dagar kvar nu till beräknad förlossning, jag blir mer och mer nervös. Jag menar det, nervositeten kommer krypande och ibland ryser jag av tanken på vad som komma skall. Det är BARA en och en halv månad kvar, sedan är jag mamma! Det känns spännande, mysigt, skrämmande och totalt overkligt. Men jag har bestämt mig för att jag SKA klara det här, inte för min egen skull, inte för älsklingens skull men för barnets skull.
Jag hade en kanon kväll igår, länge sedan jag hade så roligt faktiskt! Vi var rätt mycket folk hos Jon och partajade, första gången på jag vet inte när, som jag inte känt mig som "The Driver". Träffade mycket roligt folk som man satt och surrade med, folk man känner, folk man inte träffat på ett bra tag och okänt folk! Min enda last igår var att jag frenetiskt satt och sniffade på älsklingens öl, haha, måste ha sett grymt roligt ut.
Idag blir det iallafall en lugn dag, funderar på att ta en promenad med hunden, kanske en sväng ner på plassn och sedan hälsa på moster.
Ibland glömmer jag bort hur underbart det är att bo här, underbar miljö, härligt folk och byn med vyn. Idag har jag inte glömt det!
12 DECEMBER 2010
Idag insåg jag hur fort tiden går, den bokstavligt talat rusar iväg. Jag kommer ihåg hur jag en dag satt och tänkte att 180 dagar kvar tills bebis kommer är nära, nu sitter jag här och inser att det bara är drygt en månad kvar! Dessutom är det tredje advent idag, vars tar dagarna vägen?!
Hade en lång och behövlig pratstund med älsklingen inatt, tack för att du finns! De som tror att det är enkelt att vara gravid skulle få pröva på det, alla dessa kroppsliga påfrestningar m.m. Det är ingen lek, det är så mycket mer än så. Alla hormoner, kroppsliga förändringar, känslomässiga förändringar och mera därtill.
Nu sitter jag här i soffan, med ett enormt sug efter julmust, haha. Varför har jag klarat mig under hela min graviditet utan ett sug efter minsta sak, men så fort det blir jul så skriker min kropp efter allt gott som hör julen till. Kakor, julmust, lussebullar m.m. Känner mig helt knäpp! Tidigare har jag inte gått upp mycket under graviditeten, men det lär det ju bli ändring på nu! (Skärpning fröken!)
Jag längtar efter att flytta HEM!
14 DECEMBER 2010
Ibland kan jag bli galen på hur folk tänker och beter sig, SKÄRP ER FÖR FAN! Det finns så mycket som sägs och görs som skulle kunna ändras på, men det blir ingen förändring. Vad ska man behöva göra för att folk ska öppna ögonen?!
Stressen över allt som ska hinna göras innan vår älskade bebis tittar ut börjar bli påtaglig.. Jag önskar jag hade pengar, 500-1000kr hade räckt, bara så jag hade möjlighet att köpa sådant som MÅSTE finnas när bebis kommer. Jag önskar jag inte var ensam i det här, vi är två, men på något sätt är jag ändå ensam. Det verkar vara jag som tänker på allt, vad skulle hända om jag slutade? Någon miljonär som kan skänka lite pengar till en som behöver?..
Jag vet inte vad jag ska skriva, just nu är jag mest bara förbannad..
19 DECEMBER 2010
Bara drygt en månad kvar tills hjärtat tittar ut!
Jag trodde aldrig jag skulle komma till den här punkten, då jag verkligen måste skriva hur jag känner. Jag är less på att spela en roll, less på att låtsas som att allting är som det ska. Jag är på gränsen till att ge upp, allt. Om det beror på gravidhormoner eller inte spelar ingen roll, jag har försökt så länge nu men det ger ingen effekt, så vad är poängen i att fortsätta försöka?
Har hela tiden trott att detta är något man delar med någon, att man har skapat ett liv tillsammans för att se och känna det växa, lära sig saker tillsammans och finna lycka. Jag är inte lycklig..
Jag behöver tid och jag tänker ta den. Det spelar ingen roll längre hur ont det gör i mig, just nu behöver jag tid, ensam. Det du sa ikväll, det du uttryckte ikväll, sårade mig så otroligt mycket. Jag gör allt för att göra dig delaktig i det jag känner, tycker, tänker och läser och allt jag får är skit tillbaka. Hur tror du det känns?
Alla som läser får tycka att jag är en idiot, att jag är en hormonstinn kärring eller att jag är emo som folk har förmåga att uttrycka det. Håll era åsikter till er själv, jag skriver det jag skriver för att mina ord måste få komma ut annars går jag under.. Om vissa människor bara kunde förstå att saker som sägs faktiskt sårar.
22 DECEMBER 2010
Dan före dan före dopparedan!
Vilken dag! Vaknade åtta och ringde barnmorskan för att få lite hjälp och råd angående den här förbannade klådan som jag fått. Fick tipset att använde kortisonsalva och allergitabletter, men jag känner mig rätt skeptisk över det. Tror jag håller mig till Bepanthen..
Efter det hade jag problem med att somna om, men efter många om och men så lyckades jag. Kröp ner på madrassen på golvet, så där låg jag och kramades med älsklingen. Fullt påklädd med tjocktröja, filt, täcke och hans värme och trots det så frös jag.. Så nu sitter jag i soffan och myser, nyss druckit en kopp te och försöker hitta orken till att dra dammsugaren en sväng.
Boken som jag sökt, ja, hur länge som helst kommer äntligen bli min. "Kan du inte sova, Lilla björn?" är världens gulligaste barnbok om en liten björn som är mörkrädd, älskade den boken som liten och även nu som vuxen. Den har inte gått att få tag i någon annanstans än biblioteket, men nu hittade jag den! Desperat som jag är så skrev jag ett inlägg på familjeliv och efterlyste boken, och tänk, det var en som hade den! Hon som hade den hade pratat med sin lilla dotter och dottern sa att hon inte behövde den längre eftersom hon blivit stor, men att hon ville ge den till en bebis i julklapp. Så nu ska jag FÅ boken av denna underbara familj! Jag är överlycklig!
Snart julafton, men var är julstämningen?! Förhoppningsvis dyker den upp snart, jag kan bara hoppas.
I övrigt vill jag bara skriva att jag har världens finaste älskling, jag älskar dig så otroligt mycket! Du är mitt liv, mitt allt, min själsfrände! Att få dela vårt lilla mirakel med dig av alla människor gör mig så lycklig!
23 DECEMBER 2010
DAN FÖRE DOPPAREDAN!
Äntligen har jag fått sova en hel natt utan några värktabletter innan, gud så skööönt! Vaknade av att älsklingen låg och kramade på mig, älskar verkligen när jag får vakna så. vill att vi ska få flytta in i lägenheten snart så att man kan kramas så mycket man vill på morgnarna, är så svårt nu när en av oss sover på madrass på golvet och en ligger i sängen.
Klådan har iallafall börjat lägga sig lite, men utslagen har blivit värre. Får nog se till att skaffa lite kortison om det är så att det inte börjar lägga sig, annars får jag höra vad barnmorskan säger till veckan. Känns för första gången pirrigt att åka till barnmorskan, det börjar ju nämligen närma sig den stora dagen. Längtar så jag tror jag ska explodera! Ser framemot att få ställa i ordning allting i lägenheten, packa BB-väskan och bara göra fint tills bebisen kommer.
Imorgon är det Julafton! Jag kan inte riktigt fatta det. Jag tyckte att det alldeles nyss var sommar, eller åtminstone höst.. men nu är det jul, snö, kallt och vinter! Förhoppningsvis så kommer julstämningen imorgon i och med att man vaknar, annars finns risk att morgondagen kommer att kännas som en födelsedag, fast med julgran, julmat och en massa annat gott!
Känner mig fortfarande hängig, men så länge det inte blir värre så är jag nöjd och glad! Blir till att ta en lugn dag idag, kanske göra mina naglar lite fina inför imorgon. Klippte av mig naglarna igår, som jag har sparat och sparat.. men känns som att jag måste börja vänja av mig med långa naglar. Småbebisar och långa naglar går nog inte så bra ihop, stor risk att man klöser och gör illa den stackaren! Så nu blir det korta, välvårdade naglar i fortsättningen.
Nu ska jag försöka klä på mig, blir kanske en sväng ner på plassn idag. Handla det sista inför Julafton. Vad dagen har att ge är bara att vänta och se :)
29 DECEMBER 2010
Nu är det inte många dagar kvar av detta år! Känner på mig ett det kommande året kommer vara fyllt med nya och spännande äventyr :)
Lite uppdatering om bebis. Igår var vi till barnmorskan där vi fick höra att bebis inte fixerat sig ännu, utan har bestämt sig för att ligga med fötterna neråt. Så det är därför jag känt av stötar och sprattel neråt. Detta är dock inget problem alls :) Det man gör nu är att vi får åka till BB i Lycksele för ett vändningsförsök.
Så på tisdag kl 7.30 ska vi vara på plats. De gör ultraljud för att se hur bebis ligger, kollar med ctg för att se att allt är som det ska och att bebis mår som den ska, sedan får man Bricanyl och så provar dom vända på den. Om vändningsförsöket lyckats så får man gå på stan ett tag och sedan komma tillbaka igen. Är det då så att bebisen fixerat sig så är allt som det ska, men fixerar den sig inte så bokar dom in en tid för kejsarsnitt.
Jag är inte det minsta orolig, det viktigaste för mig är att bebisen kommer ut och mår bra. Om den nu kommer ut vaginalt eller genom magen spelar ingen roll, men det roligaste vore att få genomgå en naturlig förlossning.
Det känns spännande att få se bebis igen, blir ju sista gången, fast sedan får man ju se den i verkliga livet. Ska bli väldigt intressant att se hur det ser ut på BB också. Det pirrar i mig, att det inte är länge kvar. Det är exakt en månad kvar till beräknat datum, GUD VAD JAG LÄNGTAR! Ska bli skönt att få flytta in till veckan också, så att man hinner få i ordning allting som ska fixas till lillskruttet tittar ut :)
31 DECEMBER 2010
Sista dagen på detta år, det vill säga idag, kommer att tillbringas med nära och kära. Mycket mat och mycket skoj!
Detta år som passerat har gått fort. Det har varit mycket upp och ner, jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv men även om andra. Kommer ta med mig alla lärdomar i min ryggsäck och bära med mig den även det kommande året.
Jag vet att 2011 kommer bli ett spännande år! I januari kommer en liten bebis till oss, vi får flytta in i en ny lägenhet, jag kommer förhoppningsvis börja studera igen kommande höst och ja.. det kommer hända mycket mycket mer som jag inte kan förutspå.
Jag vill önska mina vänner, fiender, nära och kära, släkt och bekanta ett gott slut på detta år och en bra början på nästa. Må alla få ett år fyllt med nya erfarenheter, spänning och livsglädje!
GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!
