Varför fick inte min älskade lillprins stanna kvar? Varför var han tvungen att vara så sjuk? Frågorna är oändliga, men det finns inga svar. Jag nyper mig i armen, blundar extra hårt, i en förhoppning om att jag ska vakna och se att allt bara var en dröm.
Jag besökte honom idag, lille Elliott. Stod där vid hans grav, försökte gråta, ville gråta, men istället kom ilska. Ilska över att jag inte kunde fälla en tår, fast jag kände hur det brände bakom ögonlocken, så kom inte en enda tår. Istället gråter jag ikväll, i stillhet, låter tårarna rulla nerför kinderna och ilskan är försvunnen.
Jag vill ha en bebis, den bebis som jag bar i nio månader. Jag vill hålla honom, snusa på honom och ha honom här hos mig. Han är borta, föralltid, jag är ett tomt hål. Tom men ändå så full av känslor, känslor som gör ont, så fruktansvärt ont. Jag vill bli gravid, jag vill se plusset på stickan, jag vill känna sparkarna, se magen växa.. allt detta vill jag NU!
Inget kan ersätta min Elliott, inte en ny bebis, men jag vill ha det. Min kropp skriker efter det, min själ skriker efter det och mitt hjärta skriker efter det. Hur länge ska man klara av att vänta, när allt man vill är att väntan ska få ett slut?!
Jag sörjer, varje dag. Jag gråter, varje dag. Jag lever, varje dag. Bli inte arg på mamma Elliott, mamma kämpar för att försöka acceptera att du inte längre finns! Du var mitt allt och jag kommer aldrig att glömma dig. Så var inte arg, för att jag försöker se ljuset, för att jag försöker se framåt, för att jag längtar efter att syskon till dig.
Åh, vad det måste kännas hemskt!
SvaraRaderaKan tro att det blir så, att du vill vara med om allt på en gång igen.
Tänker på dig! Kram
Du skriver så starkt om dina känslor och jag rörs till tårar över dina ord. Fortsätt att skriva, det är många med mig som förstår även om vi inte varit med om det ofattbara att mista ett barn. Kram
SvaraRaderaDina ord skulle kunna vara mina. Saknar honom så enormt. Känslan av att veta att man är mamma utan att ha sitt barn hos sig. Kram
SvaraRaderaJag är så ledsen så ledsen för er skull. Det gör så ont att läsa om er sorg och jag kan aldrig förstå hur ont det gör för er. Jag kan förstå din längtan efter att bli gravid igen och hoppas verkligen att du inte behöver vänta så länge på det.
SvaraRaderaKram
Vilken vacker liten pojk, så ledsen att han inte fick stanna hos er. Jag är säker på att lilla Elliott vill ha ett syskon och att hans föräldrar ska vara lyckliga. Han finns för alltid i era hjärtan! Kram
SvaraRaderaJag är säker på att er lilla prins vet att han aldrig kommer bli ersatt även om det kommer ett syskon till honom! Det är vad jag intalat mig själv när mina änglar fått syskon (även om de syskonen inte fick stanna kvar hos oss heller).
SvaraRaderaJag har en övertygelse om att våra barn säkert vet hur mycket vi älskar och saknar dem.
Och jag känner så igen mig i din beskrivning att kroppen skriker efter ett barn. Man har så mycket kärlek över att ge men får inte möjlighet att ösa det över det barn det var tänkt till...
Många kramar