Gud, jag hinner då aldrig skriva. Jobbar och jobbar, det känns faktiskt helt super! Började igår och jobbar hela veckan, förhoppningsvis mer. Även om vissa säger att jag är otroligt stark som börjar jobba 2½ månad efter hans bortgång, men vad ska jag göra annars? Pengarna behövs och jag är less på att sitta hemma och uggla.
Tre månader, tre månader skulle vårt lilla hjärta ha blivit idag. Känns tungt, men jag har börjat se ljust på framtiden igen. Jag saknar honom så otroligt jävla mycket.. Tomheten i mitt bröst är så stor, men jag vet att han alltid kommer att finnas, var han nu än befinner sig. Att sakna, längta och sörja efter en sådan underbar liten människa, ja, det är ofattbart.
Läkaren som dödförklarade Elliott var i VF idag. De hade gjort en artikel om förtidigt födda barn. Att barn som föds förtidigt oftast svälter ihjäl, vad skrämmande! Plus att de kommit fram till en metod som gör att de kan rädda barn redan i v.22. De minsta barnen de har räddat har tydligen vägt 300-400g? Det är ju ingenting!
Jag har pratat om Elliott dessa dagar på jobbet, vissa vet och andra inte. Är skönt att prata, även om det är främlingar. Jag vill ju att hela världen ska veta om att jag faktiskt är mamma, att jag har världens underbaraste son, en änglason.
Måste hitta den artikeln,låter intressant..
SvaraRaderavåra flickor vägde så mycket,alva 300 och Tyra 400..
Det låter inte mycket och jämför man med en fullvuxen bebis så är det supersuperlite men ändå så fascinerades jag av hur färdigt allt är..
Härligt att läsa att du börjat jobba,för jag tror att även om det kanske känns lite tungt så behöver man komma ut och träffa folk,det är bara nyttigt..Men det är klart att det är ett stort steg att ta..
Och jag tycker du låter mycket bra att du pratar om din son,det har du all rätt till..
kramar
Kram på Elliotts mamma. <3
SvaraRadera