Ännu en dag avklarad! Jag älskar verkligen det här jobbet, även om jag efter en hel dags utelek är helt slut på och har ont i ryggen. Det blir tidig kväll och nya friska tag imorgon!
Saknar Elliott enormt mycket. Ibland när jag ser alla dessa pigga, glada barn springa omkring och leka så kan jag tänka att vi skulle också fått ha det så. Få hämta våran älskling på förskolan, få springa och jaga honom för att han inte vill hem just då eller att han kommer springande emot en med ett enormt leende på läpparna. Alla teckningar som skulle fyllt kylskåpet, alla myskvällar med lille Elliott. Tänk att vi går miste om så mycket, tack vare denna hemska sjukdom. Hur orkar man?
Jag kommer alltid älska Elliott, han är och kommer alltid vara min förstfödde, min specielle lilleman. Det känns otroligt att all denna tid passerat, när det ibland känns som om det vore igår. Jobbet gör att jag orkar på ett annat sätt, för där måste jag vara skärpt. Även om det kommer stunder då jag bara vill bryta ihop, men istället biter man ihop. Smällen får man ta på kvällen, men det är det värt.
Ni som var intresserade av artikeln som jag pratade om igår, har verkligen försökt hitta den på internet, men det kommer bara upp en annan artikel :-( Ska fortsätta leta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar