Att det kan göra så ont, så fruktansvärt ont.. Det är år sedan det hände, men minnena gör fortfarande lika ont. Kommer jag någonsin kunna glömma?
Jag är livrädd, så rädd som man kan bli. Allting är upp och ner. Tänk om.. tänk om det blir som förra gången.
Det kommer dagar då lyckan vänds till ren förtvivlan. Hur ska jag klara det här, utan att gång på gång förstöra allting? Jag är sårbar, så otroligt sårbar.
Jag ber till Gud om förbättring och välsignelse. Jag ber DIG om förlåtelse och förståelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar