Borta bra, men hemma bäst.
Nu är vi hemma efter en underbar helg i Umeå. Det pirrar i min mage varje gång jag tänker på brudklänningen som hänger hemma hos mor och far. Det är på riktigt nu! Tror både jag och älsklingen haft en bra helg, det hoppas jag iallafall.
Läste just på LadyBonds blogg att fina Silverspira fått sin första elaka kommentar. Usch, blir så arg på sånt! Att förlora sitt/sina barn är svårt, gör det inte ännu svårare. Hoppas ni är kloka att ignorera dessa idioter!
Imorgon börjar mitt nya liv (ja jag vet att man säger så varje söndag), men denna gång är det SANT! Måste börja jobba på bröllopskroppen ;) Eller försöka så gott jag kan. Lite vill jag tappa så brudklänningen sitter ännu bättre, plus att jag vill vara snygg i bikini till Turkiet-resan. Våndas fortfarande över att visa min mage..
Våndan över att visa min mage är för att den är trasig. Randig och ful. Ärret efter kejsarsnittet syns fortfarande och bristningarna ger mig rysningar. Ett tag var jag stolt över mina bristningar, de var mitt sätt att visa att jag burit ett barn. Nu skäms jag bara.
Elliott har legat i min mage, de är han som gett mig mina bristningar, det är hans som kommit ur ärret. Varför skäms jag så? Saknar min skrutt, vill ha honom tillbaka. Har sett gravida, på gravida, på gravida i helgen, JAG BLIR GALEN! Avundsjuk, arg och ledsen är vad jag blir. Den enda gravida människan som inte påverkar mig är min svägerska, hon är bara fin! Hennes mage är så fin och det lyser om henne. Min svägerska kommer få världens finaste bebis, för det har jag bestämt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar