Sitter bänkad framför tvn ikväll igen. Jag kan inte slita mig när det handlar om bebisar eller förlossningar. Det är så spännande!
Ikväll gråter jag. Ikväll gör det ont. När mamman fick sin lilla dotter på bröstkorgen, en skrikande liten bebis. Mamman som de måste göra kejsarsnitt för att hon inte öppnar sig tillräckligt mycket och bebisen börjar må dåligt.
Det där kunde ha varit jag, det kunde ha varit jag som låg där och krystade i slutet på Januari. Istället blev det akut kejsarsnitt i början av Januari. Min älskade lille pojke som var så sjuk. Som inte skrek när han kom. Som det tog flera dagar innan vi fick höra skrika. Den lille söta pojken som vi aldrig fick ta med hem.
Förstår inte varför jag ser detta. Längtan efter ett syskon till min prins ökar, men på samma gång ökar smärtan och sorgen över det vi aldrig fick. Han finns hos oss det vet jag, men inte på det sättet som jag hade velat.
Hamnade här på din blogg av en slump. Har själv fått barn nyligen och tackar gud varje dag för att han finns i mitt liv. När jag läser om det som hänt dig och din familj så blir jag ännu mer tacksam för min prins, det hjälper ju såklart inte dig. Men du skall veta att ibland när det känns tröttsamt med vakna nätter så ändrar man helt perspektiv när man får läsa om historier som du varit med om. Kan inte föreställa mig vilken smärta och sorg du måste känna, men vill i alla fall ge dig en stor kram! Och nu skall jag gå och ge min prins en stor kram mitt i natten!
SvaraRaderaOj, jag klarar det inte, det gör på tok för ont.
SvaraRaderaDu är modig du som törs.
Önskar jag hade mer genomtänkte ord som tröstar att skriva, men jag är nerkörd på IVF:en.
Stor varm kram!