Besserwissers. Ja i plural, för jag känner många och inte bara en. Trött är jag på dom också. Dessa människor som tror sig kunna och veta allt. Som tror sig förstå hur jag känner och hur jag fungerar. BLÄ säger jag bara. Ni vet ingenting.
Så jag tänkte uppdatera dessa människor hur allting egentligen ligger till, så de får veta hur otroligt fel de har.
- Ja, jag vet att det är stökigt hemma. Nej, jag är inte lat, det är inte därför. Anledningen är att jag inte kan, för det gör för ont att städa att gå igenom saker och mitt i allt hitta något som är hans. Jag städar när jag finner ork! Tycker du att det är så stökigt och odiskat, ja men sträck ut en hjälpande hand istället för att klaga?!
- Nej, jag sover inte dåligt för att jag har på tvn eller sitter vid datorn. Jag hamnar liksom där för att fördriva tiden när jag inte kan sova. För på natten vid sisodär kl 4 går det bara skit på tv, vilket gör att jag blir trött och uttråkad och faktiskt lyckas att somna ibland. Varför jag inte kan sova? Det är för att jag drömmer alldeles för mycket mardrömmar om Elliott, för att det på kvällarna gör så ont i mig att jag ibland inte kan andas och för att min kropp värker av saknad.
- Varför jag skriver deprimerande saker på tex Facebook ibland? Jo, för att jag faktiskt vågar ställa mig upp och säga att jag har en skitdag, att marken för tillfället har rasat under mig. För att det kanske är lättare för mina nära och kära att förstå mig, för alla är inte här och kan se mig. Läs inte då om du inte kan ta att jag faktiskt är så stark att jag vågar stå för mina känslor!
- Min jävla verklighet? Jo det ska jag tala om för dig som missat det, att jag för BARA 8 månader sedan gick igenom den största livskrisen som jag någonsin kommer att ha. Jag förlorade mitt barn. Så min verklighet är ett helvete som jag måste leva med varje dag, skulle inte önska något detta. Så om jag ibland vill rymma iväg in i drömmarnas land eller stanna på en plats som inte tillhör min verklighet, ja men låt mig göra det då!
- Sliten, rufsigt hår, osminkad? Jotack jag vet, men jag prioriterar inte dessa saker. Det viktigaste för mig är att jag tar mig upp ur sängen varje dag, får i mig mat och går på toaletten. Att jag duschar ibland för att inte lukta som en uteliggare. Detta är stora saker för mig. För dig kanske det är en självklarhet att fixa håret och göra dig snygg varje dag, men för mig är det en självklarhet att peppa mig själv att kliva upp varje dag.
Detta är en del av de saker som jag kan få pikar för, som folk kommenterar med sina dryga meningar. Detta är mitt liv, jag gör vad jag känner och tycker. Lev ditt liv istället för att lägga dig i och klaga över mitt. För innerst inne så tror jag inte att du skulle vilja byta, eller har jag fel?
Jag har känt så många gånger. Att människor tycker att jag borde vara tillbaka till mitt gamla jag igen, för det har ju trots allt gått 8 månader, så vid det här laget borde jag ju må bra! Så fan heller att jag gör.
Tänk dig att vakna flera gånger i veckan av mardrömmar om ditt döda barn och resten av veckan inte våga somna för att du vet vad som kommer? Tänk dig att dagligen påminnas om att du är mamma, men du har inget barn du kan ta i famnen när det känns som om du skulle behöva det. Tänk dig att du vaknar upp varje dag med en önskan om att du vaknat ur den där hemska drömmen och att det i sovrummet står en barnsäng med en bebis i. Tänk dig att åka till kyrkogården och lägga blommor på dina morföräldrars grav, för att sedan gå vidare till stenen där ditt barns namn står. Välkommen till min verklighet. Förstår du nu varför jag tycker att den är ett helvete?!
Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Att folk lägger sig i hur man bör och inte bör leva sitt liv. Att det ställs krav på allt man ska göra och hur man ska vara, bara för att det fungerar för dem behöver det inte göra det för mig.
SvaraRaderaJag tycker det är starkt av dig att vara rak och ärlig om hur du känner. Det är så mycket bättre än att hålla inne med det.
Jag känner att jag blir så arg på att kravet på "perfekt" faktiskt kommer mycket från andra. För mig kanske jag är glad om jag hittar "det fungerar/duger".
Jag blir ännu argare över att folk förväntar sig att du ska bli som förut. Du kommer aldrig att bli densamma. Du är för evigt förändrad av att ha blivit mamma. Av att förlorat någon du älskar. Att ha förlorat ditt barn.
Det viktigaste är väl att du känner att du med tiden kanske fungerar bättre. Och att DU känner att du är nöjd med ditt liv.
Människor bör sluta lägga sig i och istället leva sina egna liv. Räck ut en hjälpande hand istället för en stjälpande.
Älskar dig sis. Du är bäst precis som du är. <3
Du behöver mååånga styrkekramar. Jag skickar dig 100 stycken och förstår att det är svårt att ta till sig dessa, men önskar dig att du kan ta emot en enda liten liten en. Stor kram på dig.
SvaraRaderaJättebra skrivet! Du sörjer fortfarande din lille son och kommer alltid att göra det, men nu är det fortfarande så nytt. Klart du inte kan "rycka upp dig". Jag VET hur svårt det är att bara försöka ta sig upp ur sängen. Att motivera sig att faktiskt fortsätta leva. Tycker du gör helt rätt som skriver på FB hur du känner, det är också ett sätt att bearbeta. Att få folk att faktiskt läsa hur man känner sig. Så gjorde jag också.
SvaraRaderaFolk tror att bara för att det gått en lång tid (enligt dem) så har man sörjt färdigt. Vi som förlorat barn vet att det inte stämmer. Gör det som funkar för dig! Skit i de andra. Bara du mår så bra du kan i det du gör. Ta en bit i taget och strunta i glåpord, att du borde....osv. Du fixar det här!
Kram från Arvids änglamamma
Lilla Kiistina..., Jag har läst det här inlägget säkert 5 ggr men jag kan ändå inte förstå hur någon(några) kan sitta och kritisera dig och kommentera DITT liv, hur du mår, hur du lever.. Jag tycker att du är FANTASTISK!! Du har en så speciell plats i mitt hjärta så det är inte klokt! Tänker på dig, massa kramar från Pite.
SvaraRaderaFolk-anhöriga och vänner..omgivning bearbetar på 4 månader. Sen tycker de du med ska göra som dom.
SvaraRaderaDe har fel. Det är så jobbigt att ha det som du har det nu- sorgen är tung och det andra blir med tungt. Det räcker med att bära sorgen. Inte hantera omgivningen utöver. Jag fattar inte att folk inte fattar. Korkbollar ä dom.
Kram på dig och stå p dig. Annars gör någon annan det.
Jag står MED dig :)
jag tycker att du är bra, man ska vara sig själv och skriv det du vill, ingen har med det att göra. det är de personer som har liknande erfarenhet som du som förstår alla de andra är ovetande. kämpa på du är bra och värdefull precis som du är! kram i massor // Pia
SvaraRadera