Jag försöker verkligen, försöker allt jag kan, men jag står fortfarande kvar på ruta ett. Varför ska det vara så svårt att hitta tillbaka, att börja leva ett "normalt" liv? Jag sitter i vardagsrummet och stirrar rätt in i väggen, till allt som borde göras finns ingen ork, ingen motivation.
Jag trodde att en dag med min älskade moster och älskade kusin i Storuman skulle göra susen, men jag är lika tom ändå. Jag skulle behöva tvätta kläder, diska undan all disk som börjar fylla vårt lilla kök, städa och fixa i ordning med allt som ännu inte hunnits med. Jag kan inte, det är som om hjärnan stänger av så fort jag tänker på vad som måste göras. Tänk om man kunde trolla, så att lägenheten skulle se ut som ny efter att ha viftat med händerna.. tänk om.
Denna vecka är jobbig, det är som om allt slår tillbaka. Jag kan inte sluta tänka på det öde som drabbade oss och vår lillprins, jag saknar honom så fruktansvärt mycket att jag helst av allt skulle vilja krypa ner under täcket med hans tjocksockar, hans blårandiga body och en bild på honom, bara ligga där och drömma om honom. Känna hans doft och minnas våra dagar med honom.
Idag är en jobbig dag, för även om jag varje dag saknar honom och känner längtan efter en bebis, så har ingen dag varit så jobbig som idag. Jag är tom, som ett mörkt hål utan botten, jag är ensam och ensamheten är mördande. Jag försöker känna efter, försöker leta efter honom inom mig, men allting är tomt. Jag vill inget hellre än att vakna upp på natten av barnskrik, plocka upp det lilla livet, lägga det till mitt bröst och amma. Jag saknar att byta blöjor, vem kan säga det?! Jag saknar att få lägga en varm liten kropp mot min nakna bröstkorg, känna dessa små lätta andetag mot min hud. Hur, hur ska jag orka vänta på ett syskon?
"Jag tassar omkring på tå, du ser mig, jag ser dig, men vi ser inte varandra. Dag blir till kväll, vi andas samma luft, ser samma dagsljus, men vi ser inte varandra."
Söta du du måste tillåta dig att strunta i dom där sakerna just nu och bara vara. Om du mår bättre av att krypa under täcket med hans kläder och body så gör det, lägenheten står kvar.
SvaraRaderaVill du så kan jag komma och diska och stoppa in en tvätt.
Skickar dig en miljon styrke kramar och hoppas att du inom en snart framtid har ett litet syskon att mysa med!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaHalkade in på din blogg av en slump.
Läser dina ord som är skrivna med sorg och en längtan! Det har inte gått lång tid, kära du. Tänk på att lille Elliott låg i din mage i 9 månader! 1½ månad är ingenting och det är självklart att du kommer sörja!
Sörj så mycket du kan! Jag TROR det blir lättare med tiden, inte lättare på så vis att du kommer glömma honom för det gör du aldrig! Men jag tror att man ser saker och ting med andra ögon när chocken och sorgen har bytts ut mot vad det nu än är.
Jag kan inte förstå hur det är, men jag kan föreställa mig hur jag antagligen skulle dö själv om min Wincent försvann.
Ja, jag vet inte vart jag ville komma ..ville väl mest visa att jag läser, gråter och hoppas att smärtan minskar. Sörj och gråt tills dina tårar är slut! KRAM
Jag vet ju ungefär hur du känner.
SvaraRaderaVill du skriva till mig så gör det.
Jag skulle vilja svara på varenda mening du skriver men jag är för trött.
Mina döttrar tar hand om din son hos stjärnorna där de leker tills vi möts igen.
Massa kram!
Mirja
SvaraRaderaDu skriver verkligen så man kan känna hur ont du ditt hjärta gör. Jag gråter alltid då jag tänker på hur tufft ni måste ha det, hur du måste ha det!
Ingen kan väll klandra dig för att du vill ha ett syskon till eran prins. Men tänk att det inte har gått så lång tid sedan han lämnade er, och du bar han så så länge. Sörj ordentligt, allt kommer nog komma av sig själv tror jag, ni kommer snart hålla ett friskt och alldeles underbart vackert barn i eran famn, det är jag säker på!
Vet inte vad jag ville skriva igentligen, ville nog bara skriva och visa att många bryr sig och läser din blogg och faktiskt även fast vi inte känner dig så bra så sörjer vi med er att en ängel var tvungen att lämna oss.
Kram
Vi tänker på er. <3
SvaraRadera