Nyss klivit upp.. Hatar att jag sover så fruktansvärt dåligt på nätterna och att jag får ta igen det på morgnarna istället. Drömmarna håller på att ta kål på mig, antingen drömmer jag om min fina lilla ängel eller så drömmer jag att jag väntar syskon och att Elliott på olika sätt ger mig sin välsignelse.
Det känns som om jag sakta men säkert tynar bort, invändigt. Som om allt jag tycker, tänker och känner inte spelar någon roll längre. Jag går på per automatik, dag ut och dag in, utan egentligen några framsteg. Jag vill ha sommar, kanske jag är som fågeln, som flyttar hem igen.. för just nu är jag inte hemma.
Jag ser ljuset i tunneln, men det är rätt långt bort för tillfället. Förhoppningsvis tar jag mig framåt, närmar mig ljuset, för jag tänker inte ge upp, inte idag iallafall. Även om det är väldigt nära nu..
Skulle följt med svärmor och svärfar till Umeå idag, men ändrade mig innan vi for hem igår. Fan vad jag ångrar mig, jag hade behövt det, behövt en dag där jag bara behöver tänka på mig och inte på allt här hemma. Samtidigt är jag rädd, rädd för att åka tillbaka. För även om det är där jag är född och uppvuxen, så är det även där vi fick vår älskade son och förlorade honom. Jag ska tillbaka, snart, det har jag lovat mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar