1 mars 2011

Vilket otroligt vackert norrsken du gett oss ikväll, älskade Elliott. För det är väl du som får hela himlen att lysa som en smaragd? Vi pratade mycket om min lille prins idag, jag och Cilla, gud vad skönt det är att hon finns där! Vi pratade om meningen med allt, att allt blev som det blev. Han hade en mening med sin vistelse på jorden, större än vi någonsin kommer förstå. När jag ser gammgubbe-kortet på honom, så döljer sig så mycket i hans ögon, som om han vet allt, men vi människor här på jorden är oförmögna att se.

Jag gillar att leka med tanken att allt har sin mening. Även om hans bortgång är det svåraste jag någonsin gått igenom så fanns det en mening. Elliott kom till världens trots p-piller, han föddes med en väldigt ovanlig sjukdom och levde i 13 dagar, någon mer än jag som ser mönstret?

Tänk att man kan glömma, en liten detalj, men så stor ändå. Vår rumskamrat på Barn 4, Pia, skrev i en kommentar i förra inlägget att jag glömt att berätta om när jag sjöng för Elliott. Jag sjöng varje dag, oftast samma sång "Sov du lille videung", jag sjöng för att han skulle ha något att minnas, jag sjöng för att stötta honom i hans kamp och jag sjöng för att det kändes som om han blev så mycket lugnare då. Jag sjöng samma sak när han gick bort, och jag sjunger samma sång än idag. För han är vår lille videung, som får sova vidare, för än så är det vinter. Tack Pia för att hjälpte mig att minnas!

För varje dag som går, så blir jag starkare. Jag glömmer aldrig, sorgen försvinner inte, men allt blir lättare. Kan det vara för att ljuset är på väg, kan det bero på att skrivandet lättar mitt hjärta? Den 7e mars ska jag till kuratorn, det känns bra. Vet inte om jag kan prata, om jag hittar ord, men jag kan behöva det iallafall. Dessutom har jag tack vare svärmors nya träningsmaskin hittat mina magmuskler igen, jippi! Nu längtar jag efter solen, sommar och framtiden, vad nu den kan visa sig innehålla.