11 mars 2011

Har inte haft tid att skriva förrän idag, därför har det varit lite lugnt på bloggen en stund.

Igår åkte jag och kusin Anna till Ummeå, vi skulle hämta Marcus som kom med flyget kl. 22. Eftersom det tar tre timmar att köra så började vi redan kl. 8! Enbart för att vi skulle ha gott om tid att shoppa. Vi hann med Rusta, Jysk, äta lunch, Boom, Skokanonen, Godishuset och en hel del andra affärer. Jag som bestämt mig att jag verkligen skulle shoppa kom hem med två linnen, två nagellack, ett rouge och två korgar att ha saker i. Så istället sätter jag mig vid datorn och försöker hitta lite kläder, men är inte så lätt nu när man upptäckt en nackdel med att vänta barn, vissa behag växer mer än man vill! Så inga kläder jag provade igår passade på den övre delen av överkroppen ;)

I övrigt känns det som om livet går framåt! Idag är det en månad sedan lilleman begravdes och jag vet att jag borde vara förstörd, jag vill vara förstörd, men jag kan inte. Jag vet att han har det så mycket bättre där han är nu, min lille Elliott. Han är frisk, leker med alla andra änglabarn och vakar över oss. Det stärker mig att tro att det är så.

Vi var på Sikholma idag, jag, Karl-Fredrik och Kristoffer. Äntligen tog jag mig chansen att köra älsklingens skoter och gud så underbart! Fick även lite färg på kinderna efter att jag satt i solen mest hela tiden.

På måndag slutar jag med mina p-piller, eller har ett uppehåll tills allt är "normalt" igen. Kroppen och hela jag blev knäpp när jag började med p-pillren. Fick då höra att det kan bli "för mycket" hormoner i kroppen på en och samma gång, så nu blir det att rensa kroppen lite. Innan jag börjar äta dom igen. Hoppas, hoppas, hoppas att kroppen blir normal fort :)

Jag och älsklingen har bestämt att vi ska ha en myshelg, bara vara och njuta. Ikväll verkar det dock kunna bli lite kalasande, men det säger man aldrig nej till, få komma tillbaka och leva en normal vardag!

1 kommentar:

  1. Jag har läst din blogg och mitt hjärta gråter. Du är fantastisk på att uttrycka dina känslor och upplevelser och jag hoppas - och tror - att det ger dig styrka att gå vidare med ditt liv och bevara Elliott i minne och tankar. Det du skrev om det vackra norrskenet fick mig att tänka på en dikt. För vet du, jag tror att han finns där i norrskenet och i den fantastiska stjärnhimmelen över ert vackra landskap. Dikten är den här:

    Do not stand at my grave and weep
    I am not there; I do not sleep.
    I am a thousand winds that blow,
    I am the diamond glints on snow,
    I am the sun on ripened grain,
    I am the gentle autumn rain.
    When you awaken in the morning's hush
    I am the swift uplifting rush
    Of quiet birds in circled flight.
    I am the soft stars that shine at night.
    Do not stand at my grave and cry,
    I am not there; I did not die.

    Många varma kramar och tankar från Cajsa

    SvaraRadera