It's like I never saw it coming. It's been there all the time.
Idag firar vi 1½ år tillsammans, tänka sig. Är nog inte många förhållanden som hunnit med allt som vi hunnit med. Flytta några gånger, bli med barn, åka utomlands med svärmor, förlova oss, få barn och förlora barn. 1½ år låter inte mycket i mina öron, verkligen inte, men man kan tydligen hinna med mycket på kort tid. Vi har haft våra stunder, men kärleken övervinner allt, eller hur?
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, jag känner mig som en jubelidiot. Vad hade jag förväntat mig? Att allt skulle rulla på, att saker och ting skulle ordna sig? Jag måste ha varit blind som inte såg det komma, även om jag gått och väntat på det. Jag försöker minnas när jag stängde av, slutade tänka på det som komma skall. Jag är livrädd, orolig och ledsen, men min åsikt spelar ingen roll.
Idag VAR en bra dag, med en superhärlig tur till Sikholma. Vi grillade mackor, åt godis och solade. Idag VAR en bra dag, för jag kände mig lycklig. Ja, idag kunde ha blivit en bra dag.
Jag kommer till dig om nätterna, jag söker dig. Jag vaknar och hoppas att du ska vara där, ropa efter mig. Älskade lille Elliott, i mammas hjärta finns du, om nätterna, om dagarna, föralltid.
Älskade Kristina, du är mitt hjärta, mitt allt.
SvaraRaderaKommer alltid att älska dig och vara med dig <3 Hoppas bara att du känner likadant så vi alltid kan finna ro i varandra och vara lyckliga.
Jag vet att det kommer motgångar, men vet också att tillsammans så kan vi komma igenom dom.
<3 Min älskade, älskade flickvänn E>