Haft en helt underbar dag med min älskade lillasyster. Vi har shoppat, fikat och handlat. Blev en klänning, en tunika, en lång skjorta, ett par leggings och ett par skor. Så nu slipper jag gå naken i sommar!
Efter all shopping blev det hem och laga middag eftersom vi fick gäster. Anna, Marcus och Svante! Så nu har vi ätit helgrillad fläskfilé och Toblerone-pannacotta, mumma kan jag lova! Lillasyster har fixat mitt hår också, och nu sitter vi och dricker lite vin och bara surrar.
Imorgon åker jag hem, ska bli ganska skönt faktiskt, kommer dock sakna att bli bortskämd här hemma. Förhoppningsvis så åker jag hit snart igen, kanske med sambo och kattonge den gången.
Jag har tänkt mycket på det som hänt den senaste tiden i helgen. Tänkt på Elliott, på vilken väg livet tog och på allt annat som cirkulerar runtomkring. Tänk om, är något som ofta kommer i mitt huvud. Tänk om jag aldrig flyttat från Ö-vik, tänk om jag aldrig hittat tillbaka till Karl-Fredrik, tänk om jag aldrig blivit gravid, tänk om Elliott aldrig hade fötts och gått bort.. tänk om.
Jag vet att ingen hade kunnat göra något annorlunda, men jag känner skuld. Det känns ibland som om det är mitt fel att det blev som det blev, att Elliott föddes så sjuk och var tvungen att lämna oss. Kan det ha varit ett straff? För hur jag en gång levde. Eller var det helt enkelt en lärdom för oss alla, det var dags för oss att lära oss att inte ta livet för givet, att inte ta varandra för givet. Jag vet inte vad jag ska tro, men skuld, det är nog något jag kommer känna länge. För tänk om det trots allt var något jag gjort som gjorde att allting blev så fel?
Skuld....Ja jag vet hur det känns. Det känner jag fortf och det är snart 1 år sedan han föddes. Tänk om jag gjort nå? . Tänkt om jag INTE gjort nåt? Har gått igenom ALLT när jag var gravid. Intellektuellt förstår jag ju att jag INTE har kunnat påverka grav. Men hjärtat talar inte samma språk. Det tar nog ett tag innan dessa två är sammanlänkade. Jag VET att du inte gjort nåt fel. Det är ingen läxa att lära, finns ingen mening med att begrava sitt barn. Vi hade en fruktansvärd otur "bara". Det är svårt att förstå - jag vet. Men det är inte DITT fel. Så mycket vet jag!
SvaraRaderaKram från Arvids änglamamma