En solig och fin dag idag. Vi tog en tur ner på samhälle och slängde skräp och handlade fredagsmys! Sedan åkte vi hem till svärmor och svärfar, åt semmeltårta och såg skidor :)
Skäms fortfarande efter igår, gick in på Blommona och beställde en bukett till Anya och Kenneth på Fonus, står där och pratar med svägerskan och tårarna fullkomligt sprutar ut. Vilken tur att det var hon som hjälpte mig och ingen annan! Det var helt enkelt en tung dag igår, tror jag grät flera gånger, gick liksom inte att hejda.
Idag är däremot en bättre dag, jag tror solen gör susen! Plus att nu är resan betald och jag känner redan hur det pirrar i hela kroppen. Hittade mitt pass också, så nu känns det nära, fast det är 173 dagar kvar! Är första gången jag känner en riktig lycka sedan Elliott försvann, och även om känslan är underbar, så får jag dåligt samvete för Elliotts skull..
Låg och tittade på den enda videon vi har på lillprinsen, när han ligger och sussar på min bröstkorg. För första gången så grät jag inte, jag log. Det känns som ett enormt framsteg! Känns bra med framsteg nu när jag bara går bakåt, sömnen är helt upp och ner, aptiten likaså.. Vad händer egentligen? Enda positiva är att kilona sakta men säkert rinner av mig, men är trött som en jag-vet-inte-vad!
Nu blir det snart middag hos svärmor och svärfar, MUMS! Fortsatt trevlig fredag allihop!
Vet om att Elliott vill att du ska vara lycklig här på jorden, så om DU mår bra så ler han och dansar med Änglarna - som alla väntar på vår själsliga förening en dag!
SvaraRaderaKram på dig!
Mattias
Jag tror bara det är bra att kunna få gråta precis när som man behöver det, gråt på, när som helst och var som helst. Det är inget att känna sig dum över! :)
SvaraRaderaVet inte VAD jag ska skriva, bara att jag vill att du ska veta att jag tänker på Dig/Er...
SvaraRaderaHar inte hittat hit förrän ikväll men allteftersom jag läst har tårarna trillat. Vill å kan inte sluta läsa...kommer att följa dig så länge du skriver å vill ha sällskap på din resa genom livet.
Kan inte säga att jag förstår din sorg, kan bara ana... har tappat två men innan de föddes - men jag glömmer dem aldrig.
Detta före jag fick tösa min, som du själv skrev i tidigare inlägg har jag två GULDKLIMPAR, Gry å Loke å om du vill å orkar så är du varmt välkommen men känn inget tvång.
<3 Styrkekramar <3
Smile though your heart is breaking... Det är skönt att höra att även ett leende smyger sig fram. Älskar dig hytter.
SvaraRadera