Idag har vi varit i Marsvik, gud vad mysigt! Lite tråkigt bara att det blåste så mycket men det var skönt att få lite sol i ansiktet. Jag och svärmor åkte bil och karlarna tog skotrarna. Superhärlig dag iallafall som avslutades med powernap på soffan!
Imorgon skulle Elliott ha blivit två månader, det känns konstigt och overkligt.. Jag saknar honom så enormt mycket, men jag tror fortfarande att en del av mig lever i förnekelse. Det är så mycket som jag glömt, som jag bara önskar jag drömt och när jag ser alla bilder önskar jag att de var photoshopade. Jag drömmer mycket nuförtiden, om honom, om syskon till honom, om dagarna på sjukhuset.
Ibland känner jag mig som världens hemskaste person när jag känner mig glad över att det slutade som det gjorde, för hans skull. Jag hade aldrig klarat av att se honom lida, oroa mig varje dag för att det skulle vara den sista. Är det bara jag, eller är jag självisk?
Imorgon blir det hur som helst ett besök på graven, tända ljus och prata med honom. Känns underbart att ha ett ställe att gå till, där man vet att han finns. Visst hade vi kunnat sprida ut honom över en minneslund, men för min del känns inte det lika bra, men jag har full förståelse för ni som gör så :)
Verkar nu som att vi får sällskap av Sebbe och Sandra på utlandsresan också, blir nog roligt tror jag! Längtar sjukt mycket!
__________
Sitter och lyssnar på när älskling ligger och hostar och har sig! Är nästan hundra säker på att han har feber också, kan det kanske vara hans bror som smittat honom?
Jag har försökt sova jag med, men mina tankar är på Elliott. Jag har legat länge och tittat på bilderna, sett videon och "pratat" med honom. Tänk att den lille killen skulle ha blivit två månader imorgon! Ja, vad säger man, tiden går alldeles för fort..
Jag längtar hem, hem till mamma och pappa. Ikväll känner jag mig som ett litet barn som behöver tröstas, vill krypa upp i pappas fan och se Clintan. Jag vill vara liten igen, för då skulle mitt liv inte se ut som det gör idag.
Jag längtar efter ett syskon till Elliott, jag längtar enormt! Och hur mycket vissa än försöker avråda mig, så kommer det alltid att vara så! Varför ska jag alltid göra som alla andra vill och aldrig som jag själv vill?
Ibland kämpar jag för att inte brista och explodera, ibland kämpar jag för att verkligen hålla käften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar