Nyss hemkommen från prinsens grav, gud vad fint det är där! Vi tände ljus och pratade med honom. Han hade fått två nya grannar också.
Det blir så verkligt när man är på graven, det liksom kommer till en på ett annat sätt. För även om man hela tiden känner saknaden och tomheten så blir det helt annat när man är där. Han ligger där, en bit under marken, borta, begravd. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna..
För två månader sedan så låg han i sin kuvös, med sin respirator bara några timmar gammal. Man kan inte riktigt förstå att det är sant, att det redan gått två månader sedan han kom till världen, att det gått en och en halv månad sedan han blev en ängel. Otroligt, men sant.
Det infinner sig en ro i mig när jag är på graven, för jag vet vars han är någonstans. Hela jag känner att han är borta, men i början visste jag inte säkert var. Nu vet jag att han sitter där på sin stjärna och tittar ner på oss, att hans tomma söta kropp ligger i kistan i graven. Det känns underbart att ha ett ställe att gå till, ett personligt ställe, där bara han ligger. Ett ställe som man kan göra personligt, dekorera och pynta precis som man vill.
Jag saknar dig lilleman, min älskade Elliott. En vacker dag ses vi igen <3
__________
Sedan måste jag gratulera min kusin Marlene som idag fick en liten flicka. Stort grattis och lycka till!
På två månader har tre i min släkt fått barn, min kusin Caroline som fick en tjej den 4/1, jag den 6/1 och Marlene den 6/3. Stort grattis till alla oss <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar