Kuratorsamtal idag, det gick bättre än förväntat. Tänk att en timmes pratstund med en vilt främmande människa kan få en att tänka annorlunda.
Hon påpekade att jag har all rätt att vara ledsen och att humöret går upp och ner. Jag förlorade Elliott för bara en och en halv månad sedan, enligt henne tar det upp till ett år eller mer innan man gått igenom alla sorgfaser. Skönt att veta att man inte är knäpp iallafall!
Kuratorn tyckte att det var bra att jag använde bloggen som ett sätt att vädra tankarna, det är tydligen viktigt att få utlopp för alla känslor även de som är svåra att prata om. Har man svårt att prata kan det vara enklare att skriva. Jag har alltid funnit det lättare att uttrycka mig i skrift än i tal.
Älsklingen drog på LAN tillsammans med Kristoffer så ikväll och inatt är det bara jag och Zelda. Troligtvis blir det film och något glas vin hos Cecilia, vore inte helt fel!
Har börjat fundera en del på hur nästa graviditet kommer bli, även om det är ett tag kvar, tror att det tillhör bearbetningen av Elliott. Vilka tester och undersökningar kommer man vilja göra? Läkarna i Umeå sa att det inte kommer vara något som hindrar oss från att göra ALLT, dvs fostervattnesprov, extra ultraljud m.m. Kommer man vilja gör allt som går eller kommer man vilja avvakta tills förlossningen och hoppas på det bästa? Det återstår att se.
Kram, bara kram!
SvaraRaderaVad skönt att det gick bra hos kuratorn! Det måste ju vara en lättnad att höra att dina reaktioner är fullt normala sorgereaktioner och att du är i din fulla rätt att låta detta ta den tid det tar!
SvaraRaderaKram!
Skönt att det gick bra , du är stark.
SvaraRadera