Har ni någonsin haft känslan av att bara vilja ge upp? Som om allt ni någonsin kämpat för inte längre är någonting värt? Som om livet tappat sin mening?
Jag har så mycket jag borde glädjas över, men jag vill bara ge upp. Jag vet inte om jag klarar av ett bakslag till, det känns som om jag redan nu gått igenom mer än jag trott jag kunnat klara av.
Jag försöker ta en dag i taget, precis som alla säger att man ska, men det leder ingen vart. Men jag vill inte ge upp, jag tänker inte ge upp, för Elliotts skull. Jag vet att jag låter allmänt förvirrad, men det är precis vad jag är.
Jag vill vara lycklig, jag vill se allt det där roliga med livet, idag gör jag tyvärr inte det. Inte ens att titta på saker som i vanliga fall fyllt mig med spänning och glädje ger mig något. När jag som i vanliga fall är en shopping-freak skickar iväg en beställning och sedan går in och raderar den, då är något fel..
Allt det som komma skall fyller mig med lite ljus, med lite lycka, men inte så mycket som jag hoppats på.
Ni som gått igenom samma sak som jag, har ni någon gång känt samma sak?
Det är väl bara två månader sen din prins vände om. Det är ingenting i tid, bearbetning eller att känna lycka igen. Du kommer att ha många många bakslag framför dig. Det kanske låter hårt, men det är så sorgen fungerar. Den släpper ut så lite eller mycket du klarar av åt gången. Det är svårt att ta en hel dag i taget. Kanske du ska ta en HALV dag åt gången?
SvaraRaderaDu kommer att känna lycka så småningom. Kanske sekundlånga perioder till en början. Sen kanske det känns i 5 min.
Tror inte du ska pressa dig till att känna vissa saker. Låt kroppen och huvudet leda dig. Du kommer dit - jag lovar. Men det tar tid.
Kram från Arvids änglamamma
Annika säger det bra.
SvaraRaderaJag ville bara säga också att du är inte ensam i det här..jag har samma.
Jag har bokat tid hos min sjukgymnast. Igen. Det gör att jag klarar att må bättre. Jag rasar inte lika lätt igenom då.
Har du ngt att se fram emot? Sommaren?
Något att göra? Som du kan längta fram till?
En endagssemester? En tur i skogen?
Det är sådan struktur p träden att det känns bättre efteråt.
Men sen gäller Annikas ord igen.
Massa massa kram!