Gud vad tiden går fort. Snart har hela april månad passerat, vilket betyder en månad närmare bröllop och Turkiet! Känns underbart att sommaren snart är här, gud vad jag längtar efter sol och bad!
Min brudklänning kom igår, och jag får skylla mig själv som beställt från Kina. Klänningen är superfin, bra gjord men slutar vid knäna och har en dragkedja i sidan. Jag hade beställt korsettrygg och golvlång, men men, ut på klänningsök igen. Har hittat två stycken på en sida här i Sverige, nu har jag beslutsångest om vilken jag ska välja. Den ena är väldigt enkel och den andra lite mer annorlunda.
Sitter och längtar efter ramen som mamma köpt. Jag vill att Elliott ska få synas mer i vår lägenhet, att det ska synas att han faktiskt också bor här. Jag saknar honom, men just nu går allting snäppet lättare. Jag tror att det är tack vare solen, tack vare att jag börjat vara ute mer, att tankarna rensas. Visst gråter jag ibland, rätt ofta, men ändå finner jag en slags ro.
Det finns inget som någon hade kunnat göra annorlunda, som hade gjort honom frisk. Hade vi upptäckt det tidigt, hade de rått oss till abort, det hade jag aldrig klarat av. Jag är så glad att vi fick spendera dessa 13 dagar med vår lilleprins, att vi fick ha honom hos oss för ett tag. Jag ångrar ingenting, det är min son vi pratar om. Även om jag ibland glömmer bort att jag ens varit med barn (är väl en del av förnekelsen) så kommer Elliott alltid ha störst plats i mitt hjärta. En plats som han sedan får dela med sina syskon.
Nu ska jag och älsklingen ut på promenad, tråkigt bara att solen verkar gå i moln. Turkiet 2011, here we come! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar