Tänkvärt.

Var och hälsade på svärmor idag, solade och hade det skönt. Sedan kom Robert och Alma förbi där. Måste bara börja med att säga att Alma är en helt underbar unge med världens härligaste personlighet!

Direkt började hon prata om Elliott.
- Varför dog Elliot?
- För att han var väldigt sjuk.
- Kunde dom inte ha gett han medicin?
- Han var så sjuk så ingen medicin kunde hjälpa honom.
Hon blev tyst och funderade ett tag, sedan sa hon:
- Om jag var du hade jag också velat dö.
- Hur menar du nu?
- Jaaa, men så du hade fått vara med Elliott.
Han saknar nog sin mamma jättemycket.
Sedan gick det en stund, sedan sa hon:
- Vi fick aldrig träffa honom.
Sedan var konversationen över.

Det är så härligt att barnen vågar fråga, att dom vill veta så mycket om Elliott. Höra deras resonemang, hur de tänker och så vidare.

Just nu snurrar mina tankar på vad hon ville ha ut av samtalet, om hon bara ville veta eller om det låg mer bakom det. Att hon hade velat vara död om hon var jag, för då hade jag ju fått vara med honom. Barn tänker enkelt, otroligt enkelt. Självklart vill jag inte dö, för Elliott finns ju här lika mycket som han finns i himlen.

Kanske har hon tänkt tanken själv, att om hon var död så skulle hon fått träffa honom. Eller så tycker hon helt enkelt synd om oss som inte får ha honom här. Men vi har ju Zelda (kattungen), enligt Alma kan jag låtsas att Zelda är mitt barn de gånger jag gråter och tänker på Elliott.

Kloka ord från en klok liten dam.