Jag skriver sällan numer. Kanske för att mina tankar är för många, för mycket. Mardrömmar. Jag drömmer en hel del mardrömmar. Jag längtar, sörjer och saknar. Ibland hoppas jag att det ska skita sig med kondomen och att mensen ska bli sen, att jag ska plussa. Att jag ska få bli lycklig.. igen.
Igår skulle min älskling ha blivit 5 månader. Har tiden gått fort eller har den gått sakta? Vi är överens jag och Karl-Fredrik att det ibland känns som igår och ibland som 10 år sedan.
Jag vill ge mig själv credit för det jag gjorde i fredags. Besökte min lillprins. Det har tagit stopp. Jag har mått illa varje gång vi passerat infarten till kyrkogården, bara velat skrika rakt ut. I fredags bad jag om att få åka dit. Det var tungt, jag grät så att det gjorde ont i magen. Det var så fint, hans farmor och farfar har gjort så fint åt honom.
Idag följde jag med min kusin och moster till Storuman och Stensele. Vi åt thaimat, pratade, kollade kläder, åkte till blomsterhandeln, handlade mat och fikade i Nybyggarland. På blomsterhandeln hittade jag en blomma, det första jag tänkte när jag såg den var att den ska stå på Elliotts grav, så så fick det bli!
Nu ska jag lägga mig och vila mina fötter lite och lyssna på åskan och regnet! Jag tycker det är så mysigt!
Hej
SvaraRaderaFör det första vill jag beklaga att ni förlorat er son. Jag kan inte ens tänka mig in i er situation, trots att jag suttit där och fått höra att det inte finns några garantier för att vår dotter ska överleva, ett flertal gånger. Kanske just därför beundrar jag verkligen er styrka! Att ta sig igenom något sådant.. Och vad fin han var er Elliott, så fin.
För det andra vill jag säga att det är klart att du ska pröva slöjan :D Hehe jag hade aldrig ens tänkt tanken på att ha slöja, men min dotter har ju så rätt.
Jag har inte skrivit till dig på väldigt länge. Men jag tänker på dig, ofta!
SvaraRaderaSå där kände jag också inför kyrkogården och graven. Jag kunde inte åka dit, det gick inte helt enkelt. Fick dåligt samvete för att jag inte ville besöka vår lilla pojke. Men dåligt samvete behöver man inte ha, tror att pojkarna förstår. De vill bara att sin mamma ska må så bra som möjligt. Det är vad jag tror iaf! Ta det i din takt - utan dåligt samvete. Jag vet, det är svårt......
Jag tycker fortfarande att jag höll min Arvid alldeles nyss. Fast det är över ett år sedan. Tiden står stilla samtidigt som den går så fort. Men det är nog så med sorgen på nåt sätt. De flesta änglamammor jag pratat med tycker precis likadant.
Kram från Arvids änglamamma
en dikt av en mamma i gruppen vi är med i
SvaraRaderaTill mamma
När du känner dig vilsen, leder jag dig rätt igen
Jag står vid din sida och viskar, ge inte upp
Jag bär dig i mina händer när du inte orkar.
Jag vakar över dig natt som dag.
Du kan inte se mig eller röra vid mig,
men när ditt hjärta fylls av kärlek är jag hos dig
// kram elliott
pia