Home sweet home. Kom hem till fina Obbola igår kväll. Idag har jag legat och solat i princip hela dagen. Hann även med en kort shopping med lillasyster när hon slutade jobba. Hittade dock ingenting så imorgon blir det en sväng vid Coop och på lördag blir det att göra stan.
Har en del saker som måste fixas till bröllopet. Har inte riktigt fattat att det bara är lite drygt en månad kvar tills jag blir Fru Almqvist! Budade på en underkjol till brudklänningen så den väntar där hemma, ska bli spännande att se om jag kan ha den. Håraccessoarer ska köpas och lite mer dekorationer. Bästaste kusinen hittade mina brudskor i England, så nu hoppas jag verkligen att de passar.
Nu blir det snart att mysa ner sig i soffan under en filt. Jag och min älskade pappa har vår egen lilla tradition. Så länge jag kan minnas har vi sett Clintan tillsammans, om och om igen. Igår blev det Sudden Impact, ikväll något annat. Det är underbart att ha något som bara är vårt, då jag får vara liten igen, bli pappas flicka.
Min älskling, min lillprins, skulle ha fyllt 6 månader igår. Tänk att ett halvår kan rusa iväg bara sådär. Ibland känns det som om det är 10 år sedan, ibland som igår och ibland som om han aldrig funnits. Jag har mina dagar, de går upp och ner. Somliga dagar lyser solen i mitt ansikte och jag känner hans värme, andra dagar rinner tårarna och smärtan gör sig påmind. Smärta. Ont. Panik. Så känns det.
Jag tror inte jag är ensam, eller jag vet att jag inte är ensam. Om att sakna och känna sorgen. Min lilla bebis, min fina Elliott. Älskad och saknad. Aldrig glömd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar