Svärmor ringde. Hon ville ha sällskap till Ö-vik imorgon och titta i affärer. Jag sa ja, vore superkul. Jag lägger på luren och det knyter sig i magen på mig.
Att möta sin rädsla. Det är det jag ska göra imorgon. Mitt hjärta slår hårt nu, kommer jag bryta ihop imorgon eller kommer jag klara detta? Det är två år sedan jag var där sist, men mardrömmarna finns kvar.
Jag tänker sätta mig i bilen imorgon och bita ihop. Någon gång måste jag ta steget och möta det som en gång var min värsta fiende. De som känner mig vet vad som hänt, vet varför jag rymde därifrån, hoppade av min utbildning och i princip sprang hem.
Än idag kan det komma över mig. Jag skyller på att jag var ung och dum. Naiv, blåögd, dum? You name it.
Imorgon ska jag möta min rädsla. Tänk om jag springer ihop med någon jag en gång kände, tänk om allt slår tillbaka.
Jag tar ett djupt andetag, och ännu ett. Jag är stark, jag är inte rädd.
Tack själv... Kram
SvaraRaderaHej igen, jag sitter här och grubblar så jag det kanske är lika bra att fråga... :) Hur såg du att jag skrivit om ditt inlägg syns det när man länkar? Gör ju absolut inget utan blev så nyfiken hur det kommer sig att då såg det... Eller kanske jag skrev nått till dig.. ajg är så glömsk ibland. Kramar igen
SvaraRadera