Ibland får man en känsla i kroppen, som inte riktigt går att beskriva med ord. En sådan känsla har jag nu. Det finns så mycket som ligger och gnager, som ibland gnager sig igenom skalet och upp till ytan.
Jag bär på rädsla, oro och en massa mer rädsla. Jag väntar inte barn, inte just nu, men vad händer den dagen jag blir gravid? Kommer jag klara av en graviditet psykiskt, någonsin? Kommer jag klara av att bära ännu ett mirakel utan att oroa ihjäl mig? Fast det är egentligen inte mitt stora bekymmer just nu.
Min största oro ligger nämligen vid förlossningen. Jag vet, idiotiskt av mig att oroa mig när jag inte väntar barn, men ändå. När vi hamnade i Umeå, innan Elliott föddes så sa läkarna att han aldrig skulle överleva en vanlig förlossning, att det tvunget skulle bli ett kejsarsnitt. Vad händer nästa gång? För jag är rädd redan nu, för en vanlig förlossning innebär just nu för mig att barnet inte överlever. När jag blir med barn kommer jag ta upp detta det första jag gör. Kanske be om att få komma till en psykolog eller kurator, ja jag vet inte.
Visst bär jag även på rädslan att få ännu ett sjukt barn, men läkarna sa att den risken är minimal, den finns men är som sagt minimal. Jag vill inget hellre än att bli med barn, få bli mamma "på riktigt". Jag tror att det skulle bli bra, att det trots oron skulle lugna mig.
När jag var liten och man ramlade av hästen på ridskolan, fick man lära sig att man skulle upp i sadeln på en gång igen för att inte rädslan skulle ta över. Det är så jag känner nu. Jag är rädd, men jag tror att om vi väntar länge så kommer rädslan ta över eller iallafall bli värre. Jag vill inte vänta länge, inte alls, jag vill bli mamma nu.
Men allt har sin tid och när tiden är rätt kommer Elliott att få bli storebror.
du skulle behöva träffa nån redan nu som du kan prata med så att du slipper oroa dig och utsätta dig för stress när du väl är gravid. stress är inte bra för babyn eller dig. och jag tycker det är bra att du känner och berättar om dina rädslor, för de måste ut ur din kropp ända sättet att bli av med detta är genom att prata öppet om det och möta sin rädsla känna på den och sen släppa den, du kommer att fixa detta du är en sån person som vågar ta upp om dina tankar och det finns ingenting som är bättre än det. du är som jag,, det kommer du längst med. jag har alltid (senare år) varit öppen med mina bekymmer och därför grubblar jag inte så mycket längre, när jag pratar om dem och möter dem så försvinner de snabbare. jag önskar dig all lycka kristina jag hoppas du tar kontakt snarast så du kommer över barriären och sen kan njuta av din graviditet och din baby. kram pia
SvaraRaderaJag tror som pia, att du kanske borde prata med någon redan nu för att bearbeta innan nästa graviditet men sen finns det ju stöd att få under en graviditet..
SvaraRaderaSjälv så har jag fått gå hos en Aurora-barnmorska, för att gå igenom förra förlossningen och prata om rädslor inför kommande..Men om jag hade velat så hade jag även fått gå till kurator och jag har fått komma på alla extra kollar jag velat..
Jag har fått säga till vad jag har velat och vad jag har behövt för att må bra så det är jag som fått bestämma..Och jag hoppas att även du får sätta krav den dagen då du är gravid..
Rädslan och oron för att förlora igen tror jag alltid kommer att finnas där, och fast jag nu närmar mig dagen då liten ska titta ut så kan jag fortfarande inte ta till mig att liten ska leva när h*n kommer ut, det går inte riktigt att ta tills sig att det ska gå bra..
Om man ska vänta tills man känner att kroppen och själen är redo så tror jag man får vänta länge och det kanske aldrig blir, nä det är nog som med att ramla av hästen, det gäller att våga prova igen och med bra stöd och den hjälp du behöver så kommer du säkert klara det när den dagen kommer..
Jag önskar dig lycka till på resan mot en syskon..
Kramar
du får gå till en Aurora-barnmorska!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag har ju varit där och fick Linnea efter Leia.
Klart oron finns där, men den släpper desto längre det går. Däremot så började våra problem om. Och Linnea dog med. Men vet du vad. Oddsen för att det ska hände dig är så små så små.
Vet du varför? Du känner mig nu. Och det har hänt mig. Så då händer det inte dig. Sällan två som känner varandra vinner 50 miljoner.
Så egentligen behöver du inte oroa dig då :)
Och förlossningen. Jag med tänkte mycket på den.
Och Aurora tyckte jag skit. Mest för att vad ska man säga till en kvinna som mist ett barn? Som redan varit p det värsta stället redan? För att lugna henne-när det faktiskt kan knasa igen.
Och för mig gjorde det det.
De hade inget att säga: vara lugn, (my ass)och andas. (Hon-från aurora kan andas in my ass).
Lätt att säga då liksom. Men när det väl hände så visste jag att det skulle gå ändå.
Jag hade fel men det kunde lika gärna gått bra.
Linnea kom ut och levde.
Så jag tror att du är speciell :)
Och att du faktiskt liksom jag har en gåva att leta inuti dig själv för lugn. Det och yoga är det enda som hjälpt mig-hjälpa mig själv att bli lugn. Prova Aurora ändå. Min var gaha, men du kanske har bättre tur. Undrar fortfarande vad man säger till en kvinna som redan mist sitt barn..för att lugna henne. Säga att allt går bra?
Men prova.
Stress som anonym skriver om är en myt.
Den enda som påverkas av stress är du. Inte bäbisen. Såvisa du inte har preklampsi-då ökar blodtrycket och bäbisen kan komma för snabbt. Men det påverkar inte bäbisen mer än så.
Så oroa dig och stressa hur mycket du vill, din kropp kan ta hand om det. bara att veta att man kan det gör att mycket oro och stress släpper.
Att säga till någon -vemsomhelst att "stressa inte'"-det är det dumaste man kan säga, för då blir man ju skitstressad. (Flåt anonym men det är sant.)
Vidare så får du inte träffa Aurora iallafall förrän efter vecka 15-20. Så är det i vårt landsting. Hoppas du har bättre tur hos dig. Du kommer absolut inte få en tid innan du blir gravid-vilket också är skit för man behöver den ju så fort man har fått plus.
I vecka tio var jag desperat på den. remiss sändes gudvetnär. Finns på bloggen..
Allt annat sm anonym säger är kanonbra.
Nu när jag själv inte heller har filter utan bara säger vad jag tänker av allt.
Och stöd det har du närsomhelst :) iallafall av mig.
Mår illa så måste avsluta snabbt.
Kram och ha det fint!