Ibland slår hjärnan slint. Jag vet inte vad jag skulle göra utan min kära svägerska, som ställer upp dag ut och dag in. Som tar emot mig med öppna armar. Tack Cilla för att du finns, för att du förgyller min vardag!
Det är tungt just nu, jag kan inte förklara varför. Det känns som att allt bara blir så fel hela tiden, som om inget jag gör blir rätt. Jag är tom, gråtfärdig och tung. Tung i hjärta och själ. Jag vet inte om jag kände rätt eller om orden var dömande. Som om jag gör fel, som om folk tror att saker är så mycket mer än dom verkar.
Jag beställde bebiskläder förra veckan, två overaller i plysch. Så otroligt fina! Hur ont det än gör att hålla dom i sina händer, veta att de är något som man hade kunnat ha på Elliott just nu. Jag beställde dom för att jag längtar, för att jag drömmer. Det finns inget jag hellre skulle vilja ha nu än en bebis, antingen i famnen eller i magen. Jag vet att den dagen kommer, jag börjar bara bli lite otålig.
På fredag är det minnesgudstjänst. Jag är nervös. Tänk om jag bryter ihop i kyrkan, tänk om allting brister. En gång i tiden var jag stark, men just nu är jag svag så otroligt jävla svag. Minsta lilla ord, minsta lilla handling som inte är bra får mig att tappa fästet och falla. Det är länge sedan nu jag kände mig så här sårbar, så här tom och ensam.
En dag, en vacker dag ska jag också bli lycklig..
Tänker på dig Kristina! Man får vara och känna sig svag. Det är ett måste för att kunna bli starkare. Det måste bara få ta sin tid. Jag vet att det är svårt att tänka så men du är inte ensam. Du har många omkring dig som bryr sig om dig, älskar dig och vill ditt bästa. Det är så sant det du skriver att du kommer att bli lycklig! Kram på dig! Anki
SvaraRaderaMassa massa kramar!
SvaraRadera