27 november 2011

Hade en lång diskussion med min mor, det är synd om mina framtida barn eftersom jag vägrar julpynta. De kommer att få en hemsk och tråkig jul, för att deras mamma inte julpyntar. Det kommer stå två adventsstjärnor i fönstren och en julgran.

Det tar stopp, det går bara inte. Denna jul är inte som alla andra jular. Visst har jag sett framemot julen, snö, skoter, julklappar och sist men inte minst Tomtetjänst. Något fattas, något stort. Denna julen skulle bli minnesvärd, underbar och den bästa i vårat liv. Det blir en tom jul. Elliotts första jul, som blir en jul utan honom.

Jag kunde inte förklara det för min mor, inte för någon egentligen. Det känns förjävligt att det blev såhär, att hela vårat liv ställdes på kant. För jag tror inte att någon i min familj kan sätta sig in i hur det känns..

Förra julen satt jag med min stora mage hemma hos svärmor och svärfar, vi bodde där tillfälligt. Elliott sparkade så magen hoppade och det var den lyckligaste julen i hela mitt liv. Då kunde jag bara drömma om hur denna julafton skulle bli. Kanske kunde han säga ett ord, kanske hade han tagit sina första steg. Det skulle bli en stor dag för oss alla. Se hans reaktion på det första mötet med tomten. Det gör så ont att det inte blir så, att det bara blir vi på jul, inget barn.

Nästa jul kanske, bara kanske jag får uppleva en riktig familjejul.

--------

Sänder en massa fina tankar till Jennifer och en mängd med styrkekramar! Vet ibland inte vart jag vore utan hennes stöd och kloka ord.

1 kommentar:

  1. Såklart.

    Man pynat väl och gör jul som man vill själv. Det man vill och har lust med-resten ska alla andra skita i.

    Har man mist ett barn så ändras prioriteringarna en hel del..vam sjuttsingen bryr sin om gardiner och bakning när hjärtat värker? Det borde faktiskt alla förstå- speciellt mammor.
    Och om de är så desperata så kan de både få handla och fråga snällt om de får sätta upp. Kanske jag skulle gått med på-kanske. Men då skulle de med få städa undan den.

    Man gör som man vill. Man ska vara siktig med sig själv.

    Säger kroppen att man behöver vila. Så ska man vila. Annars skadar4 man sig själv. Det vet vartenda psykolog. Och sund människa :)

    Kram på du!

    Och tack :) såklart!

    SvaraRadera