2 december 2011

Blev osäker på om jag skulle skriva första eller andra december, men klockan är ju faktiskt över 3.. Jag kan inte sova. Det brukar bli så när jag är stressad eller har för mycket tankar som springer runt i huvudet på mig. Just nu är det tankar..

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen ibland, när sanningen hinner ikapp mig. När ord sägs, som jag inte kan hantera, inte på rätt sätt iallafall. När jag liksom kastas tillbaka till det som en gång var. Dejavú. Det är så det kallas. När man har varit med om en sak och så händer det igen.

Jag har huvudbry. När tankarna dansar foxtrot i hjärnan på en. När man inte kan skilja på vad som är bra och dåligt, av tankarna alltså. Jag skulle vilja vända ut och in på min hjärna, lägga pusselbitarna rätt. Just nu ligger dom fel. Väldigt fel.

Skylla mig själv, det får jag faktiskt göra. När jag ställer mig ner på mina bara knän och ber om sanningen, även om sanningen gör förbannat ont. Ja, jag visste vad svaret skulle bli men kunde inte hålla käften stängd. Chocken när svaret blir precis det man vetat, men att man någonstans hoppats på att få ett annat svar, går inte att beskriva. Är det dig jag är besviken på, för att jag önskar att du ljugit, eller på mig själv som ska vara så jävla nyfiken?

Jag borde sova. Det kunde jag inte sist heller. Det är som om scenariot spelar upp sig i mitt huvud igen, igen och igen. Dumma mig! Det har gått några år nu, ryck upp dig för faaan! Jo jag önskar det jag, att det vore så lätt. Som sagt, jag har huvudbry. Saker som etsar sig fast i hjärnan och vägrar släppa taget. Det är jag det, i ett nötskal.

Vart vill jag komma egentligen? Jag vet inte, jag vet faktiskt inte. Kanske söker jag efter förståelse, någon som också drabbas av huvudbry? Eller så söker jag helt enkelt efter ett eget svar. Jag kan bara svara för hur jag reagerade då och hur jag reagerar nu. Du ber om ursäkt, säger att det har en liten roll i det stora hela. Jag är ledsen, men tyvärr tröstar det inte mig det minsta.

Vem vet, detta kanske leder till en förändring, på gott och ont. Äsch, vem försöker jag lura egentligen? Vi vet båda två att jag är jag, att detta kommer leda oss i fördärvet. (Skämtosido) Ha-ha-ha.

Tröttheten börjar knappa in på mig iallafall. Som om John Blund gett sig tusan på att jag ska få sova inatt också. Märklig filur det där. Bäst att göra som han säger. Rätt som det är skvallrar han för tomten och då blir jag väl utan julklappar...