Livet rusar iväg i en sådan fart att jag knappt hinner med. Det har hänt och händer så mycket att bloggen får vila emellanåt.
Jag har kommit till en punkt i livet då jag faktiskt ser framåt. Nu i januari börjar jag om på ruta ett med min dröm, att bli sjuksköterska. Jag gick ett år i Örnsköldsvik men mycket hände och jag valde att hoppa av och flytta därifrån. Nu har jag kommit in på distansutbildningen i Luleå. det känns underbart, spännande, pirrigt och nervöst!
Det finns stunder då det förflutna hinner ikapp mig. Då jag är rädd för att hamna där jag var förra gången, men denna gång är jag äldre och visare. Jag har lärt mig så mycket sedan den tiden och jag vet att trots rädslan att det denna gång kommer att gå hur bra som helst!
Jag har även sörjt, i massor. Gråtit hjärtat ur mig den senaste tiden. Det närmar sig jul och Elliotts 1-årsdag. Det är riktigt tungt bitvis men just idag känns allting lättare. Jag vet att han finns här, hela tiden. I hjärta, i minne, i luften som en klok liten flicka sagt.
Livet är det som formar en till det man är. För att kunna möta och förstå måste man ha upplevt många olika saker på gott och ont, dvs. ha livserfarenhet. Livsrfarnhet kommer inte enkelt och utvecklas av praktisk erfarenhet av livet. Lätt att säga men svårt att uppleva, men det är det som kallas livet. Kram Leila
SvaraRaderaSkönt att du kan se det roliga i framåt och ändå känna vemod över E:Sa dag som kommer. Det enda som håller oss tillbaka för att vi ska vara de vi är..är rädslor. Också skönt att du kan sörja och gråta så. Det är bra då inget läker lika bra som tårar.
SvaraRaderaRädslor begränsar oss. Tycker du är så härlig.
You go girl!
Massa kram!