Ytterligare en dag närmare jul. Paniken växer inom mig. Vill bara lägga mig ner och gråta. 4 dagar kvar till julafton. Vars är min prins, min älskade Elliott?
Det skulle bli vår första jul tillsammans som en familj. Med en bebis, massor med mys. Min julstämning existerar inte ens. Jag vill inte ha jul och jag vill inte ha januari. Jag vill att tiden ska spolas fram tills jag börjar skolan, ge mig något annat att tänka på.
Det jobbiga är att ingen förstår. Förstår hur ont det gör, hur jobbigt det är för mig. Jag sörjer fortfarande, mycket. En del tycker att jag är dum, hur en hel dag kan försvinna utan att jag lyfter ett finger. Jo jag har sådana dagar, dagar då det gör så ont i hjärtat att jag inte orkar göra någonting. Då jag spenderar tiden till att gråta, sörja och sakna. Det är som om jag fastnar, som om jag fryser fast.
Allt julstök, bakning, matlagning och städning står still. Jag har inte ens orken att dra dammsugaren. Jag vill bara gå i ide och kliva upp när skolan börjar. Jag vet att det inte går, att jag måste bita ihop. Det är inte så lätt, även om du/ni tror det. En del av mig är borta, hur fel det än känns så önskar jag ibland att en del fick känna på hur det är att förlora ett barn. Så de lär sig att hålla käften!
Förstår sorgen, visst det är inte samma att förlora sin far och morföräldrar som att förlora ett barn. Din sorg måste vara så mkt värre än min, alla som förlorat någon bör förstå att sorg över att ha förlorat någon är inget som går över speciellt snabbt, tar år och man kommer alltid känna saknad. Jag hoppas du finner styrka i allt positivt och bra du har i din omgivning att fortsätta dagarna, men det är okej att ha dagar att inte göra nåt, att gråta, att sörja och vara helt oresonerlig i sitt beteende *krama hårt om*
SvaraRaderaMassa massa kram.
SvaraRaderaVill du inte fira jul så gör det inte.
Jag julstökar inget alls nu. Granen är oklädd än.
Jag låter saker vara till jag vill kan och orkar.
Hade varit konstigt om allt varit bra nu. Om allt varit och du gjort som vanligt.
Jag är som Pippi Långstrump hela dagarna.
Allt är på mitt sätt. Vill jag äta ett glas filmjölk till frukost så gör jag det.
Jag gör det jag vill hur jag vill-när jag vill och sen skiter jag fullständigt i vad andra tycker och tänker. Det är så befriande.
Som Emma ovan säger:
Man får vara oresonlig :D så det så.
Du duger precis som du är. Sen om andra inte förstår.. så är det deras problem.
Det är ju dom som inte vet hur det känns.
Dom som är begränsade. De som inte är tillräckligt smarta.
Massa massa fina omtänksamma varma julkramar!
Vill bara säga att du skriver en mycket bra blogg, du beskriver dina känslor på ett bra sätt och jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Förlorade själv en dotter i v 41+0, plötslig spädbarnsdöd den 27/7-11, hon skulle snart vara 5 månader. Jag saknar henne oerhört och jag vill inte att det ska bli jul. Jag gråter ofta och speciellt nu i juletid. Det jag önskar mig mest i julklapp är att få tillbaka min dotter men jag vet att jag inte kommer få min önskan uppfylld och det gör ont. Jag vill ha henne här hos mig och det känns nästan som att jag får en sorts abstinensbesvär efter henne. Jag kan få en sorts panikkänsla av att inte få tillbaka min lilla bebis. Jag vill skrika och min kropp skriker inombords. Ibland funderar jag på om jag håller på och blir galen. Det värsta är att folk verkar tycka att det borde ha gått över nu men det har det långt ifrån gjort. Jag förstår precis hur du känner. God Jul på er och hoppas ni får en någorlunda bra julafton trots omständigheterna, jag ska försöka ha det men det kommer bli tungt det känner jag redan nu. Kramar till dig
SvaraRadera