Hela min kropp är i uppror, mina tankar snurrar och hjärnan exploderar. Kan jag inte få lämna verkligheten ett tag, leva i fantasin? Idag gör det ont, mer ont än på mycket länge. Jag bryter ihop, faller till marken. Var finns du att hjälpa mig upp på fötter igen?
Tiden kommer ikapp mig. Snart har ett år gått, ett år sedan du kom till världen. Jag gråter, skriker och slår i kuddarna. Varför, varför, VARFÖR?! Tänk om du hade tagit dina första steg nu, sagt ditt första ord. Hur låter din röst, ditt skratt, din gråt? Hur ser du ut, vilken färg har ditt hår och vilken färg bär dina ögon? Jag vill höra dig säga mamma och pappa. Jag vill ha dig här!
Det finns så mycket jag vill skriva, men inte kan eller får. Vissa saker för känsliga för att nämna, andra bara hårda ord. Denna saknad och sorg är obeskrivbar, så smärtsam.
Låt mig sörja nu, idag och imorgon. Låt mig gråta tills tårkanalerna torkat ut. Döm mig inte för min smärta. Låt mig bara få vara jag idag, en ledsen jag.
Massa kram!
SvaraRaderaJag vet ju hur det kan kännas.
Hur ont det kan göra.
Låt det värka, gråt och kasta kuddar.
Det läker då.
Massa massa kram på fina fina du!